-—ÄA LU officer och ligger i en provinsstad; den äldste, Lucien, lefver hemma hos föräldrarne och är ett riktigt mönster i dygd och goda seder. — Och hustrun och denna nidce, om hyvilken du talat? — Evariste vet ingenting om dem. Fru Alexandre höjde på åxlarne och sade: — Om du icke har fått veta någonting, så är det derför, att det icke finns något att omtala. Vet du, hvad jag ville göra i ditt ställe? — Nå! — Jag skulle rådfråga mig med herr Lecoq. Fanferlot sprang upp vid detta namn, liksöm om man hade skjutit af en pistol för hans öron. — Det var ett skönt råd, utropade han; du vill således att jag skall mista min plats? Om Herr Lecoq blott anade hvad jag haft för mig! — Hvem påstår, attdu skall berätta honom din hemlighet? Du skall med en likgiltig min fråga honom om häns tankar och sedan begagna dig af hans goda ideer. Fanferlot tycktes öfverväga sin hustrus råd och svarade sedan: — Du har måhända rätt, men herr Lecoq är så fördömdt illmarig, att det lätt kunde hända, att han gissade huru det förhölle sig. — Tilmarig, svarade fru Alexandre, slug! Det är ni, spioner gjelfve, gom upprepat dec