Dagens Nyheter – 1 april 1870, sida 1

Några ord med anledning af den vid riksdagen föreslagna adjunkturen i nordiska språk ). (Af en vetenskapsman i södra Sverige.) Det är för hvar och en, som ej har direkta förbindelser med en tidningsredaktion, öfverhufvud ganska kinkigt att försöka uppträda till diskussion i en fråga, der det resp. bladet uttalat sin egen bestämda mening. Våra stora tidningars tal om derås öppnande af fritt fält för granskningen af de frågor, som stå på dagordningen, är ej synnerligt att lita på. Det är derför också med en viss motvilja som vi nedskrifva några anmärkningar vid en i Aftonbladet för den 18 mars förekommande artikel i denna speciela phas af den skandinaviska frågan; ty vi anse ingalunda för säkert, att de en gång få se dagsljuset i en tidning. Emellertid våga vi ändå försöket, och trösta på Gud och lyckan för dess öde. Om, såsom Aftonbladet säger, utgången af denna frågas behandling i statsutskottet hos den ärade red. väckt en nedslående känsla, måste vi för vår del säga, att genomläsningen af bladets egen artikel hos oss framkallat någonting fullkomligt liknande. Sällan hafva vi läst någonting, der vi sett ignorant lättsinne så käckt försöka påtaga sig :unskapens mask och under ett tomt ordsvammel dölja sin fullstän diga brist på faktisk insigt. Det kan icke falla oss in att vid detta tillfälle ens göra ett försök att framställa hufvudmomenterna af Aftonbladets delirerande utgjutelser och uppvisa det ytterligt löjliga missförhållandet mellan dess angifna storartade mål och medlet det föreslår till detta måls uppnående. Vi vilja till-och med gerna tro, att det fenomen, som århundradens erfarenhet bevittna (sic!), att språkforskare af högre rang sällan framträda — verkligen egt rum i Upsala och att detta universitet eger en yngre universitetslärare; som genom redan utgifna vetenskapliga verk styrkt sig ega anlag och lärdom af mycket ovanlig beskaffenhet — fastän vi öppet måste tillstå, det vi alla hittills left i fullständig okunnighet om att Sverige egde en deus majorum gentium på språkforskningens område. Vi endast beklaga, att Aftonbladet genom namnets förtigande beröfvat oss tillfället att lära känna denne utomordentlige Fönix, som för det rena spottpriset af 2,500 riksdaler riksmynt om -året kan åtaga sig vården af vårt sköna, men så missvårdade språk. Detta missvårdande måste uppenbarligen hafva gått mycket långt, och det är sannerligen på yttersta tiden att sätta en gräns för det. Folk ) Riksdagen har vägrat det begärda anslaget och frågan är således för denna gång fallen, men som den troligen blir väckt ånyo torde det icke vara ur vägen att meddela ofvanstående artikel, hvars ton dock ej i alla delar kan gillas. Red:s anm.