Dagens Nyheter – 1 april 1870, sida 1

Stockholm, tryck! —— 22 förstår icke hvad som predikas i kyrkorna, våra prester kunna icke tala med sina sockenboar, våra läkare förstå icke sina patienter och våra domare fälla vrång dom, emedan de ej förstå hvad parterna säga. Lika gerna kunde: vi hafva ryska prester, ryska läkare och ryska domare: villervallan kunde icke blifva större, än den efter Aftonbladets påstående redan är. Det vore mer än sorgligt, om så verkligen förhölle sig. : Det är dock icke fallet; ty vi hafva ännu ej förnummit någon klagan öfver ett sådant tillstånd. Men hvad som är faktiskt och hvad som: är mer än sorgligt — ehuru: nästan. mera sorglustigt — det är att Aftonbladet, den tidning som gerna vill passera för Sveriges förnämsta, och som företrädesvis tyckes anse sig hafva att föra kulturens talan, är så okunnigt i hithörande frågor, att det icke förmår skilja mellan två så vidt åtskils liggande saker som ett språks praktiska användning och dess vetenskapliga: behandling. Mycket af hvad den ifrågavarande Aftonbladsartikeln förebringar hvilar således på den löjliga tron, att det behöfves en vetenskaplig insigt i ett språk för att kunna tör praktiska behof använda det. Tänk bara, om den ärade Aftonbladsredaktionen icke fått börja att skrifva svenska, innan den förskaffat sig en vetenskaplig insigt i detta: språk!?! Vi nästan frukta, att den finge. gå i skola till döddagar och Aftonbladet förblifva oskrifvet. Olyckligtvis kunna vi ej närmare inlåta oss på en fråga af denna natur, som endast har svårighet för den som absolut vill betrakta den på sned, men som i sig sjelf är så simpel, att ett barn bör kunna förstå den. Den ifrågavarande artikeln leder oss åt ett annat håll, der vi skulle skatta oss mycket lyckliga, om det blefve oss förunnadt att väcka till fortsatta betraktelser. I början af artikeln framställer Aftonbladet åtskilliga sanningar, ehuru de icke äro stort annat än hvad engelsmannen kallar truisms, om red. än försökt att sätta dem på frasens högsta styltor. Vi kunna gerna tro på Aftonbladets ord: att det för längesedan är bevisadt (!?). och afgjordt (af Aftonbladets Fönix i Upsala?), ja, vid en allvarlig (!) eftersinning för hvarje tänkande menniska alldeles sjelfklart (hvarför behöfver det dock bevisas och afgöras?), att språket är sjelfva den nationliga (det kan väl ej: vara missvårdad. svenska?) andens och samfundslifvets tydligast framträr dande uppenbarelseform etc. — utan att derför komma : underfund med sammanhanget mellan hvad Humboldt kallar den inre språkformen och :en adjunktur i nordiska språk i Upsala. . Öch till på köpet, synes det, en adjunktur, hvars innehafvare. icke skulle sköta den akademiska ungdomens undervisning, utan syssla. med utgifvande af större vetenskapliga verk — något som Aftonbladet påstår att man omöjligt får vänta af innehafvarne af de två professurer i nordiska språk .som redan finnas vid våra. universiteter, emedan, upplyser det, dessa herrars tid är alldeles oerhördt upptagen af deras undervisningsskyldighet. Äro likväl deras undervisnings frukter i allmänhet att bedöma efter: de disputationsalster den, företrädesvis i Upsala, framkallat, torde dock med fog kunna tviflas, om den påbörjade reformationen af vårt modersmål förtjenar ros af andra än inbitna älskare af isländskans in: ympning på svenskan; och för vår del kunna vi ej annat än önska, att dessa artificiela språkförbättringar må andas (upsalitiskt för: dö) i födseln. Det är visserligen, oafsedt alla praktiska hänsyn, af vigt att modersmålet studeras, och ju utbreddare och djupare dess studium kan blifva, desto bättre. Från denna sida skulle vi gerna se huru många adjunkturer i nordiska språk som helst inrättade vid våra universiteter.. Men det är en annan fråga, om det verkligen är för mödersmålets studium