Dagens Nyheter – 31 mars 1870, sida 2

han, som jag i min förvirring har glömt, men som måhända kan komma mig tillgodo och hjelpa till att rättfärdiga mig. — Förklara er! — Den kontorsbetjont, som Hhemtade Ppenningarne i banken, lemnade mig dem också och såg mig lägga penningårne 1 kassan. Gud gifve, att han lagt märke derftill! I alla händelser lemnade jag mitt kontör före honom. — Det är bra, svarade herr Patrigent, den bokhållaren skall blifva hörd. Ni föres nu tillbaka till er cell, och jag råder er att betänka er vil: — Orsaken till att herr Patrigent afskedade fången så hastigt var, att den upplysning, som framkom i sista ögonblicket, högeligen ordade honom. : Bokhållarens förklaring kunde ha en omitlig betydelse. Hvad skulle man tro, om denne man vittnade, att han sett kassören lägga penningarne i kässäskåpet och derefter aflägsna sig? Var det omöjligt, att han kunde vara bestuckenr af Prosper? Så snart fånge YH var utom dörren, ropade domaren på sin skrifvåre och frågade: — Säg mig, Sigauit, är det icke den kontorsbetjent, om hvilken fången nu talade, denne Antonin, som icke inställt inför domstolen vid förhören, utan sände en Tläkarattest att han var sjuk. — Just så, herr assessor. , — Hvar bor hän?