Dagens Nyheter – 26 mars 1870, sida 1

—— VA teesummmsummmemmmmmmmmmmmemmmsomnnonsen Billiga jernvägar och låg driftkostnad. Dessa äro de oundgängliga vilkoren för att Sverige skall kunna erhålla ett vidtutgrenadt jernvägsnät, direkt gagnande alla delar af riket. Då regeringen anförtrodde åt öfverste Ericson stambanornas byggande, var detta olyckligtvis ett för honom helt och hållet främmande ämne. Han kunde följaktligen icke bedöma hvilket spårsystem som vore för Sverige det lämpligaste. Han valde det breda, som i rikt befolkade länder är brukligt, emedan det i dem är nödvändigt. I följd deraf har stambanornas anläggande kostat oss hundra millioner i stället för femtio, och de årliga utgifterna för deras drift lemna på sin höjd 3 procents ränta, i stället för sannolikt 6 proeents. Så dyrt är och blir för alla tider öfverste Ericsons, ständernas och regeringens fel att bygga bredspåriga banor i stället för smalspåriga. Nu vill landtmannapartiets statsutskott upprepa felet, då det gäller att begynna ett alldeles nytt stambanesystem norr om Mälaren. Det vill hafva äfven dessa banor bredspåriga, dyra i anläggning, dyra i drift. Dervidlag heter det: den minsta sparsamhet bör iakttagas. Hr L. Hierta begynte redan för många år sedan inom ständerna och statsutskottet striden för smalspåriga banor, men den nye afguden Nils Ericson var honom för stark. Nu predika ett par apostlar kraftigt hr Hiertas läror. Kammarherren A. C. Raab har väekt motion att stambanornas fortsättning skall byggas med smalt spår och med stor flit och talang fört sin talan såväl inom representationen som inom pressen. Löjtnanten vid vägoch vattenbyggnadsstyrelsen hr E. Sandell (hedrad med förtroendet att vara en af riksdagens revisorer öfver statsverket) har varit hörd inför statsutskottets riksgäldsafdelning och öfvertygat det om företrädet af smalspåriga banor norrut, så att denna afdelning tillstyrkte det systemet. Men, som sagdt, statsutskottet in pleno ville icke veta af någon sparsamhet, utan tillstyrkte öredspårig bana. Båda kamrarne återremitterade denna del af statsutskottets utlåtande, så att frågan ännu är öppen. För att sätta samtlige riksdagsmän bättre in i ämnet höll löjtnant Sandell förl. onsdags afton i den välvilligt upplåtna riddarhussalen ett föredrag angående smalspåriga banors företräde på norra linien framför bredspåriga. De flesta af riksdagens medlemmar hade infunnit sig. Hr 8. tillkännagaf till en början att hans öppträdande endast afsåg att närmare utveckla innehållet af den broschyr i ämnet, benämnd Ett par ord om 8. k. bredspåriga och smalspåriga Jernbanor, hvilken af honom blifvit utgifven. Såsom typiska för det bredspåriga systemet uppställde hr S. våra svenska stambanor, hvilkas byggnad öfverensstämmer med de på kontinenten allmännaste, nemligen 4,sg fots spårvidd samt 22!4 skålp. skenmvigt pr fot, och för det smalspåriga det vid Drammensbanan i Norge använda, med 3.59 fots spårvidd och 14 skålp:s skenor, ehuru något större soliditet och omsorg vid byggnaden kunde erfordras. Norge hade först infört det smalspåriga systemet, från England ditsända ingeniörer hade om detsamma uttalat de amplaste loford, och vid byggandet af en 64 sv. mil lång jernväg i Canada hade man tagit de norska till mönster, likasom i Australien, i Queensland, der man nu öppnat för trafiken en EUT UDI TW nr. Vv av set bn ÅR or KRKA ENAT oc REN dö då LL FREE EEE