Dagens Nyheter – 26 mars 1870, sida 1

misstanken icke kan falla på några andra än på er och herr Fauvel sjelf. Kan man hysa misstankar till andra personer? — Nej. — Ni förklarar, att ni är oskyldig; herr Fauvel måste då vara den skyldige. Prosper svarade icke. — Har ni någon orsak, fortfor herr Patrigent, att tro det er principal bestulit sig sjelf? Hur svag den än är, så nämn den för mig. Och då fången fortfor att tiga, sade domaren: — Jag ser nog, att ni behöfver betänka er. Hör nu på medan skrifvaren läser upp protokollet underteckna det och återvänd så till er cell. Den olycklige var förstemad. Hans sista hopp var försvunnet. Han hörde icke ett ord af hvad Sigault läste och tecknade sitt namn, utan att se derpå. Han var så bedröfvad, då han lemnade domstolen, att hans vaktare erbjöd sig att stödja honom. — Det går inte bra? sade denne till honom; ni bör ändå inte uppgifva hoppet. Hoppet! Prosper hade uppgifvit det, då han kom tillbaka till sin cell, men hans hjerta var uppfyldt af vrede och hat. Han hade föresatt sig, att han skulle tala med domaren, att han skulle bevisa sin oskuld, men man hade icke. gifvit honom tid dertill.