Dagens Nyheter – 24 mars 1870, sida 1

vilja hafva skogen fredad för tramp och betning och insläppa således ej egna kreatur, väl vetande att skogsplantor, som blifvit toppbrutna och nedtrampade, aldrig kunua få någon frisk växtlighet och uppspira till väl formade träd, men vi måste underkästa oss att se dem sköflade af grannens kreatur, så vida vi skydda oss sjelfva genom att uppsätta och underhålla en dryg del af hägnaderna långs efter gränsorna. Genast efter sedan denna författning wutkommit gjorde Skaraborgs läns hushållnings-sällskap reg. uppmärksam på det bakvända i denna anordning, och att den alls icke öfverensstämde med hvad som blifvit lofvadt i 3, hvarför ändring begärdes, men man fick till svar ett bleklagdt nej! — förty och emedan författningen nyligen utkommit — ett rätt egendomligt, men vanligt skäl! Hur kan man under sådana förhållanden begära att en skogsmarksegare skall vilja påkosta skogssådd eller plantering, isynnerhet då, såsom förhållandet är särdeles med bondgårdar och hemmansdelar: 3:o. Skogsmarken ligger utlagd uti långa, smala tegar, utskiftade från en f. d. allmänning, som våra författningar väl, olyckligt nog, tillåtit attundergå laga skifte, men icke tillåta att omskifta på ett förnuftigare sätt utan samtlige delegarnes medgifvande, om den än blifvit aldrig så olagligt skiftad, hvilket är det vanliga fallet, ty allmogen har förr mer än nu tyckt att den gamla plägseden borde bibehållas att lägga ut skogmarken i långa smala remsor, landtmätaren har genom 1 3 12 kap. i skiftesstadgan varit beroende af jordegarnes tycke och blifvit ställd under deras förmynderskap, hvarför han måst rätta sig efter dem, så kärt honom är att ej dö af svält, och domrarne, äfven de som varit kompetente att bedöma om skiften blifvit klokt eller oklokt, lagligt eller olagligt utlagde, hafva låtit gå till fastställelse sådane skiften som jordegarne för tillfället voro bäst belåtna med, hvilket allt man ej precist bör klandra, utan vida mer ett strängt förmynderskap öfver dem som hafva att råda öfver gods sittt. Hvad som deremot är en oförlåtlig blunder är att första 3 i 7 kap. skiftesstadgan ej fått tillämpas så väl inom som mellan skifteslag. Hvarför skall det göras skilnad mellan hemman som genom laga skifte eller enskifte blifvit gjorda till Xenstaka hemman4 och dem som af ålder varit det? Förste exped.-sekreteraren Richert, de fordne lagkomit6ernas mest framstående ledamot, förfäktade den åsigten att egor må skiftas om och om igen ända till dess att hvar och en, så vidt utan någons lidande ske kan, fått alla sina ägor i ett enda formligt skifte, men t. o. m. den nyaste skiftesstadgan säger att om det än kan visas att alla delegarne i ett f.d. skifteslag hafva fördel vida öfver kostnaden att få egoutbyten gjorda och lättnad i häfd för delegarne derigenom beredes, så får det ändå icke ske om en enda af dem, af tjurskallighet eller kitslighet, vill förhindra det. Inhägnandet, tillsyn och verklig skogsvård å skogstegar om flere tusende alnars längd och 20 å 100 alnars bredd är en praktisk omöjlighet, och derför hafva vi äfven dennå lagstiftning att tacka för att skogarne gå till sitt förfall. Att få denna upphäfd är väl ej möjligt, ty — nya skiftesstadgan är a EE TE