Dagens Nyheter – 24 mars 1870, sida 1

-— DO -— Då de slutligen kommo in i poliskammaren, svarade Prosper med en viss stolthet på de vanliga frågorna rörande hans lefnadsförhållanden. Men då man, efter att ha befallt honom tömma sina fickor på bordet, närmade sig för att visitera honom på kroppen, ljungade en harmfull blixt i hans öga och ett par tårar fuktade hans kinder. Men detta varade blott ett ögonblick. Han upplyftade armarne, under det att konstaplarna undersökte honom från topp till tå, för att vara säkra på att han icke dolde något under sina kläder. Undersökningarne skulle sannolikt ha drifvits mycket längre och varit ännu mera kränkande, om icke en medelålders man med ett distingueradt yttre, med hvit väst och guldbågade glasögon varit tillstädes. Han stod och värmde sig framför kaminen och tycktes vara hemmastadd i poliskammaren. Vid åsynen af Prosper, som inträdde, åtföljd af konstaplarna, tycktes han blifva öfverraskad, ja, mer än vanligt rörd; han trädde fram för att tilltala honom, men uppgaf åter sitt beslut. Så förvirrad kassören än var, kunde han icke undgå att lägga märke till att denne mans blickar oupphörligt voro häftade på honom. Kände han honom måhända? Huru mycket han än ransakade sitt minne, kunde han icke erinra sig att ha sett honom förr. Denne man, som såg ut som eh konters