Dagens Nyheter – 17 mars 1870, sida 2

Men polismannen var alltför van att beherrska sig, att hans yttre skulle förråda hvad hvad han tänkte. Icke en muskel i hans ansigte rörde sig. Han observerade ömsevis kassören och -herr Fauvel, liksom hade han velat draga någon slutsats af deras hållning och utseende. Prosper såg blek och medtagen ut; han -hade nedsjunkit på en stol och lät sina armar hänga ner mot golfvet. Bankiren deremot var röd i ansigtet, hans ögon gnistrade och han talade med utomordentlig häftighet. — Och det är ingen obetydlig stöld, som här är begången, fortfor herr Fauvel; man har bestalit mig på en hel förmögenhet, 350,00C frank. Denna stöld kunde medföra de svåraste följder för mig. Det gifves ögonblick då det rikaste hus kan se sin kredit minskad och sakna en sådan summa. — Ja, en utbetalningsdag . . . — Jag skulle just i dag utbetala en mycket betydlig summa! — Verkligen. Man kunde icke missförstå den ton, hvarmed kommissarien sade detta Sverkligen4. En plötslig misstanka hade gripit honom. Bankiren förstod detta och fortsatte hastigt: — Jag har tillfredsställt de anspråk, man hade på mig, men med betydliga uppoffringar. Jag bör tillägga,Tatt om man följt mina order,