Dagens Nyheter – 17 mars 1870, sida 2

allt detta, äro de likväl i allmänhet lågt aflönade. Endast förestånderskan för gravytafdelningen, och som tillika mycket verksamt arbetar inom densamma, har i arvode årligen 1,500 rdr. För öfrigt aflönas en gravör med 700 rdr, tre gravörer med hvardera 600 rdr och tre med hvardera 500 rdr samt enhvar af de tre litograferna med endast 360 rdr, allt årligen. Dessa elfva qvinliga arbetare kosta således staten tillsammans blott 6,580 rdr, eller i medeltal icke fullt 600 rdr hvardera, som ju är mycket litet för flitiga och skickliga arbetare under ett helt år. Bifalles statsutskottets hemställan om det nuvarande anslagets minskning med 8,000 rdr, så måste förenämnda 11 qvinnor vid innevarande års slut afskedas ur karteverkets tjenst och dirigenom, ehuru de på ett hedrande sätt arbetat i densamma under flera år, beröfvas medlen till ett tarfligt uppehälle. För mig synes sådant vara i högsta grad hårdt; och jag vågar fördenskull på det bevekligaste anhålla, att de ifrågavarande obemedlade qvinnornas ställning må godhetsfullt behjertas. Detta gör jag också för sjelfva sakens skull; ty om också karteutgifningen skall upphöra, så fordras likväl de 11 qvinnornas bibehållande i karteverkets tjenst, af statens välförstådda intresse, emedan till detta hörer, att icke misshushålla med tillgängliga bäde billiga och skickliga arbetskrafter. Men en sådan misshushållning skulle otvifvelaktigt ega rum genom de ifrågavarande qvinnornas förafskedande, emedan, om de icke få sysselsättas på samma sätt som hittills, i och för karteutgifningen, de skulle kunna tills vidare med stor fördel användas vid alla återstående, det ekonomiska karteverket til hörande göromål, med undantag endast för få tmätning. För att bibehålla dem i statens tjenst fordras emellertid icke mera än det, som motsvarar deras aflöning, eller 6,580 rdr, och det skall derför sannolikt anmärkas, att utskottet föreslagit indragning af 8,000 rdr eller 1,420 rdr mera. Men min mening vore, att för detta belopp antaga ännu en filtmätare. Detta är högt påkalladt af behofvet, emedan verkställighet af ekonomiska kartearbeten önskas af flera län, än som kunna, i anseende till det nuvarande ringa antalet af filtmätare, blifva delaktiga af en sådan förmån. Nämnda slags arbeten äro endast i Upsala län afslutade. I Örebro län äro de långt framskridna och i Kopparbergs, Wermlands och Östergötlands län började, men långt ifrån afslufade. Och nu hafva hushållningssällskapen i Stockholms samt Södermanlands län anhällit, att kartearbeten måtte börjas i dessa län redan innevarande år, för hvilket ändamål sällskapen äfven erbjudit bidrag i penningar, nemligen det ena 600 rdr och det andra 1000 rdr. Landtmäteristyrelsen har äfven hos kungl. maj:t förordat nådigt bifall till sällskapens ansökningar, men tillika hemställt att hvardera sällskapet skulle såsom vilkor för det nådiga bifallet öka de erbjudna bidragen till 1,400 rdr; och äfven om detta sker, kan styrelsen likväl icke anställa mera än en fältmätare i hvartdera länet. Nyssnämnda hemställan har styrelsen högst ogerna gjort, ty det kan icke vara rätt, att ekonomiska kartor upprättas i somliga län på statens bekostnad allena och i andra med -bidrag af länens medel. Men styrelsen har varit nödd och tvuugen till sin ifrågavarande hemställan af brist på penniugar och fältmätare. Denna brist kunde emellertid på ett verksamt sätt undaurödjasredan nästa år, om riksdagen bifölle k. m:ts proposition, att de andre landtmätare-löner, som äro i fråga att indragas, finge anviändas tilllandtmätares Sysselsättning vid det ekonomiska karteverket. Då kunde ock somliga län undgå att särskildt skatta till nämnde verk. Wermlands län har gjort det för 2! år sedan med 3,000 rdr. Kopparbergs, Örebro och Östergötlands län hafva icke uppoffrat något i förevarande afseende. Såsom ytterligare skäl för min mening, att karteverkets nuvarande anslag icke borde förminskas, anser jag mig böra påminna derom, att statsutskottet tillstyrkt riksdagen besluta, att i underdånig skrifvelse anhålla, det kungl. maj:t täcktes taga under ompröfning i hvad mån de topografiska, ekonomiska och geologiska karteverken kunna med hvarandra ställas I närmare samverkan, efter hvilken plan i afseende på skalor, omfattning och 2tgiyning dessa karteverk framgent må böra fortgå, samt i hvad mån kostnaderna derför må kuna inskränkast, Det sednare synes böra göras beroende af det förra. Må slutligen ingen hvarken stöta sig öfver let af mig nu begagnade ovanliga sättet att ffentlioen förorda en aaltill harar mjlodagssn