Dagens Nyheter – 16 mars 1870, sida 2

-— IT ee Man hade sett hederliga och stolta män gå från dörr till dörr och begära hjelp. Tanken, att principalen och hans hufvudkassör blifvit ense om att spela en komedi gemensamt, förekom derför dessa unge män icke så osannolik. Då det gällde att vinna tid, kunde mycket ursäktas, som man annars icke skulle ha tillåtit sig. Herr Fauvel var alltför erfaren att icke gissa till verkningarne af Prospers ord; han läste det mest sårande tvifvel i allas blickar. — Var pi. lugn, sade han till herr de Clameran, mitt hus har andra hjelpkällor. Behagar ni taga plats ett ögonblick, skall jag straxt vara tillbaka. Han gick upp på sitt rum och kom inom några ögonblick tillbaka med ett bref och en bundt papper i handen. — Skynda, Couturir, sade han till en af kontoristerna, låt spänna för min vagn och åk med denne herre till herr Rothschild, som efter mottagandet af detta bref och dessa papper utbetalar till er 300,000 frank, som ni skall lemna denne herre. Grufegaren såg flat ut och försökte ursäkta sin näsvishet. — Var öfvertygad, herr Fauvel, började han, att jag ej hade för afsigt att förolämpa er. Vi ha ju stått i förbindelser till hvarandra öfver år och dag, och jag . — Det behöfs inga ursäkter, afbröt bankiren honom. I affärer gäller hvarken slägt