Dagens Nyheter – 28 februari 1870, sida 1

Det var en mild och behaglig eftermiddag i slutet af maj. Det var så tyst och stilla derinne i fattighuset, ty man hade hört af läkarens yttranden, att jungfru Elsa icke skulle öfverlefva nästa natt. Fattighusets gamla prest satt vid hennes säng; hon hade fått det heliga sakramentet och hon var vid full sans. Hennes ögon hade en stark glans; ettleende lekte kring munnen, och läpparna rörde sig under det att hon hopknäppte händerna. Tyst! Hvem talade? Det var jungfru Elsas röst — ljudligt framsade hon en vers ur en af sina käraste psalmer... Frid med hennes stoft. Amen! sade presten. Ty nu var den gamla, trofasta jungfru Elsa död. ut.