Dagens Nyheter – 28 februari 1870, sida 1

Till Stockholms stads herrar representanter t första och andra kammaren! . Till behandling hos riksdagen föreligger inom kort en fråga, hvars lösning måste komma att utöfva ett högst visentligt inflytande på hufvudstadens framtid och som för hela landet är af en genomgripande betydelse, nemligen frågan om norra stambanans strickning. Det af riksdagens statsutskott nyligen fattade beslut att afstyrka kungl. maj:ts nådiga proposition om anläggande åf en jernvig i den riktning, som med afseende å Stockholms urgamla handelsområde och de kringliggande orternas behof synes vara den enda rätta, har ej kunnat annat än väcka alivarsamma bekymmer hos hvar och en, som för Stockholms välgång och framåtskridande hyser intresse och som genom erfarenheten är närmare förtrogen med dess verkliga behof. Djupast och hfligast måste dessa bekymmer framträda hos de medborgare, som inom hufvudstaden idka praktiska yrken, och hvilkas framtida väl således väsentligen beror derpå, att det samhälle, som de tillhöra, må allt framgent vidare utveckla sig, och att sådana åtgärder icke må vidtagas, hvilka komma att leda rörelsen bort från detsamma, i stället för att befrämja dennas tillväxt. Ur sådan synpunkt våga svenska slöjdföreningens styrelse och nedanskrifne ledamöter, hvilken förenings medlemmar till allra största delen inom hufvudstaden drifva praktiska yrken, till eder frambära uttrycken af sin lifliga oro för den framtid som stundar, i händelse den af statsutskottet nu uttalade mening om norra stambanans riktning skulle komma att af riksdagen omfattas. Inför de upplysta män, hvilka det allmänna förtroendet kallat att bland folkets ombud föra tälan för invånarne i rikets främsta kommun, behöfva icke särskildt framställas de skäl, som göra jernvägens anläggande i den af kungl: maj:t föreslagna riktningen icke blott önskvärdt, utan rent af oundgängligen erforderligt, om hufvudstadens industri, dess handel och rörelse icke skola i en snar framtid förtvina, och om Stockholm skall kunna fortfarande ega någon annan betydelse än den att vara sätet för den centrala förvaltningen. Vi äro äfven fullt förvissade, att en hvar af Stockholms herrar representanter utan särskild påminnelse vet att vid hvarje tillfälle iakttaga på en gång landets och hufvudstadens sanna fördel; men vid ett tillfälle sådant som detta, då ombuden från landets alla olika delar skola gemensamt besluta öfver den lokala riktningen af en så vigtig jernbana, må det ej förtänkas, om medlemmar af detta samhälle, hvilka företrädesvis drifva industriel verksamhet och med densamma stå i nära beröring, tillåta sig att på ett offentligt sätt uttala sina åsigter och sina bekymmer, så att hvar och en må känna hvad de sjelfva anse för sin egen välgång, för kommunens framtid och för hela landets bästa önskvärdt, ja nödvändigt. Med fullt förtroende till det upplysta nitet hos Stockholms stads representanter, anhålla vi vördsamt, att de begge kamramres öfriga ledamöter måtte erhålla kännedom derom, att de åsigter, för hvilka svenska slöjdföreningens styrelse nu gjort sig till tolk, lifligt omfattas af den industrioch näringsidkande befolkningen i hufvudstaden, hvarom de här nedan följande talrika underskrifterna, ej blott af föreningens styrelse och ledamöter, utan ock af andra näringsidkar2, bära vittne. Stockholm den 24 februari 1870. Svenska slöjdföreningens styrelse: KNUT BONDE. : Alf. Björkman. A.N. Lundh. Gust. Nerman. K. Edberg. Carl E. Hähnel. OC. Ahlborn. G. W. Lindroth. OC. E. Ljungberg. J. C. W. Hamelmann. E. G. Sundberg.