Dagens Nyheter – 28 februari 1870, sida 1

Solstrålen flög bort från det lilla fönstret på fattighuset, i det den gamla vaknade ur sina drömmar; dess sista glimt föll på de två snäckorna, så att de lyste mot henne. Hon hade ögonen fästade på dem, och ju längre hon såg, desto tydligare blef den syn, som framträdde i hennes själ: fiskläget låg i solskenet, och derborta längs gärdet med den blommande humlen sprang en liten gosse, helgdagsklädd som på en högtidsdag, och ropade till henne: — Elsa! Elsa! Mera såg och hörde hon inte, ty hennes ögon hade åter slutit sig, och sanslös lades hon till BÄNgs. — Nu står hon visst icke upp igen på denna jord, sade mor Jensen, och detsamma trodde läkaren, då han om qvällen stod vid hennes läger,