Dagens Nyheter – 23 februari 1870, sida 2

Den förmenta prinsessan. I gårdagens Nya Dagligt Allehanda förekomma de af tidningen förut utlofvade upplysningarne rörande fröken de la Brache, hvilka här nedan meddelas. Uppsatsen är, säger N. D. A., grundad dels på fullt tillförlitliga handlingar, dels på berättelser af trovärdiga personer och dels på bref, af hvilka ett från prinsen af Wasa, dateradt Wien den 7 februari detta år och stäldt till enskild person härstädes. De antydda handlingarne skola deponeras i poliskammaren härstädes. Uppsatsen lyder, med uteslutande af några upplysande eller bestyrkande noter, sålunda: Att fröken Helga de la Braehe verkligen är identisk med vaktmästaredottern Aurora Florentina Magnusson framgår på det afgjordaste af de lemnade skriftliga intygen. Hennes moder, hustru Charlotta Magnusson, född Palmgren, hade flera systrår, af Hvilka en från år 1814 eller 1815 var bosatt i Åbo. Någotaf de nämnda åren kom denna syster, en fröken P., till Åbo påshemresa till Sverige från Petersburg, der hon någon tid varit på besök hos en syster, derstides gift med en sekter Bråche. Hon kom emellertid att stanna i Åbo, hvarifrån hon uiidef någon vd årligen for till Stockholm med lärftshandel. Genom omtanke och arbetsamhet lyckades hon bereda sig en bekymmerfri ålderdom samt en tarflig, men oberoende stiällning. Öm den i Petersburg bosatta och med sekter Brache gifta systern här för öfrigt ingen upplysning erhållits; men hon och mostern i Åbo, fröken P., voro tvifvelsutan de förnäma slagtingar, om hvilka f. d. sömmerskan Aurora Magnusson talade, när hön var i begrepp att år 1844 anträda resan till Åbo Det är ock af sin fosters man hön lånat det namn, hvarunder hon sedermera uppträdt, ehuru naturligtvis det var nödvändigt ant genom prefixen de la gifva det en adlig klang. Ettura af de oss föreliggande mtirgen det ej kan med full säkerhet utrönas, när Aurora Magnusson första gången började låta förstå; ati hon vore en fröken de la B., så är det dock mer än sannolikt, att detta skedde redan under hennes sjenstetid hos bökhåndlaren H, åtminstone Ixt hon der påskina, att hon vore af förnäm börd, samt sökte göra troligt, att hustru Ch. Magnusson endast vore hennes fostermor. : Såsom förut af lektor N. blifvit visadt, kom Aurora mot slutet af 1838 såsom sömmerska till det grosshandlarehus, hvarest intrigen egeniligen började. Såföm sömmerska befanns hon vara oduglig för det arbete, för hvilket hon var tillkallad, på rekommendation af. det fruntimmer. en bekant till nyssnämda familj, hyars intyg yi ega. Hon synes endast hafva varit något kunnig i linnesömnäd. Då hon efter slutadt arbete på aftonen skulle lemna groösshandlarens hus; bönföll hon under tårar att tills vidare-få stanna, emedan hon saknade hemvist och var öfvergitven. Häri torde Kon ock i det hela hafva sagt sättning; ty under äfen 1838 (okt.) till 1839 bodde heimesmoder jemte sina öfriga barn i Ekerö; der hon arrenderat Rörståns sjökrog. Ehuru Aurora fått tillåtelse att stanna i den ofta nämnda familjen, endast tilldess hön hunhit skaffa sig någon tillflykt, Så dröjde hon dock dag efter dag och vecka efter vecka, och ingen hade hjerta att köra ut henne. De redan under:hennes barnpigetid, ehuru då endast i liten skala, började historierna och konsterna fortsattes nu med växande ifver och söart Hos deh äldsta af häsets döttrar med en framibång, hvilken synes hafva gifvit hela Auroras kommande lif den riktning det haft och har, Emellertid hördes iänvnu ingentingom henhes härstammande från Wasahuset. Det hette fill att börja med endasty att hon ej vore någon Aurora Magnusson, utan en fröken de la Brache och dotterdotter till exceltlensen De la Gardie, att hon blifvit lemnad till Magnussöns, hvilkens egen lilla ficka hade dött, men att hon (Aurora) utgafs för den döda fiickan, att Auroras rätta mor vore i utlandet; och att hennes far, de la Brache, för något politiskt brott nödgats rymma från Sverige o. 8 Vv. Excellensen Stedingk hade mottagit de penningaf, söm skickades för Aurdtas underhåll, men behållit dem, så atteRöora kuhde göra honom och hans familj. olycklig, men hon ville hellre ehsam lida än göra en hel familj olycklig. Hänvisande till lektör Norrbys artikel, vilja vi ej sysselsätta oss MET vidlyftiga Feskrifningar på Rorås uppförande i deå familj; i hvilkeå hon så godhetsfullt blifvit upptagen. Hon:spe: lade allt mer på det mest bizarra, sätt rollen af eh mystisk person, gömde sig undan i aflägsna rum eller skrubbär, när Sesvkande kommo, på stod att hon betalte för sig, att de bippet; som den af. henne alldeles hänförda äldsta dottern skänkt henne, alltid tillhört henne 1. m. Split och tvedrägt utsådde hon med en friumgång, som betingades at def blindå hängifvenNeten Hos hennes nyförvärfvade vän. Slkutligen förvisades bon ur huset, men återkom på aftnarne, sedan grosshandlaren hade gått till sängs; och tillbragte hör då nätterna hos den bedråagna flickan, till ringa trefnad för de andra i samma rum boende döttrarne i huset, hvilkas; hvilw störde: al då begge väninnornas under haltva och hela nätterna fortgående hviskande samtal. Under större delen af den tid, hon vistades i familjen (hon blet. eftersitt bortvisande derifrån åfer den upptagen för att hindra den äldstardotternratt hvarje dag