Dagens Nyheter – 22 februari 1870, sida 2

Norra stambamnans riktning. På föranstaltande af ledamöter bland Stockholms stadsfullmäktige, handelsoch sjöfartsnämnden m. fl., höll kapten Nerman i går afton å Stora börssalen ett föredrag, i ändamål att ur industriens och de kommersiela intressenas synpunkt närmare utreda och belysa denna i flera afseenden, och särskildt för hufvudstaden, vigtiga fråga. Det är alldeles gifvet att en sådan fråga som denna, hvilken så länge tillhört den offentliga diskussionen och varit föremål för så Jifliga och uttömmande debatter inom riksförsamlingen, icke gerna kan erbjuda några nya, förut förbisedda, synpunkter och att det nästan är omöjligt att framkomma med något nytt argument för eller mot den ena eller andra af de två riktningar — Thureberg—9Sevalla—Storvik eller Upsala —Sala—Storvik — till hvilka striden numera blifvit inskränkt; detta var icke heller kapten Nermans afsigt, utan endast att lemna en sammanfattad bild af stridens nuvarande ståndpunkt samt att kasta en öfverblick öfver valplatsen. Tillledning för åhörarne lemnades till hvar och en af dem en karta, upptagande alla projekterade banor mellan Mälaren och Gefle—Falu-banan, hvarjemte talaren på en större karta öfver samma trakt utpekade de särskilda bansträckningar, som han under föredraget omnämnde. Talaren erinrade till en början att norra verige ännu är i saknad af ett jernvägsnät; men att man nu på fullt allvar, dels till följd af k. m:ts proposition till årets riksdag, dels med anledning af vid riksdagen väckta enskilda motioner i ämnet, synes vilja gripa verket an. Den förr vidt utgrenade striden om norra stambanan, har nu samlat sig omkring två riktningar, de här ofvan nämnda. Hvad som måste vara bestämmande för beslutet i denna fråga är dels hufvudstadens försvar, i hvad mån detta mest befrämjas genom den ena eller andra sträckningen, dels att landets rikaste bergslager få den för dem lättaste kommunikationen med exporthamn, dels ock slutligen Norrlands berättigade anspråk att, sedan det bidragit till jernvägsnätet i mellersta och södra delarna af riket, komma i så snabb förbindelse med det öfriga landet, som möjligt, såväl vester som öster ut. Utom Norbergs och angränsande bergslager, der malmuppfordringen uppgår till nära en tredjedel af hela rikets, och der tackjernsoch stångjernstillverkningen äfven är jemförelsevis högst betydlig, hafva Uplands och Vestmanlands bördigaste jordbrukstrakter, deri från betydligt med spanmål afsättes, fordringar på lättade kommunikationer, som måste beaktas. Hvad Norrlands trafik på hufvudstaden beträffar, så måste det anses likgil