Dagens Nyheter – 21 februari 1870, sida 1

betaren ytterligare öka svårigheten att erhålla laga försvär, den nemligen att sockenstämman ). skall, opåkalladt af några dertill särskildt föranledånde omständigheter, styrka verkligheten af att han ärligen försörjer sig genom sitt arbete, innan han är berättigad att befrias från den uppsigt han såsom lösdrifvare är underkastad; och lösdrifvare måste hvarje f. äd tjenare vara, åtminstone enligt legostadgans utsago, intill dess han, på grund af sockenstämmansyttrande, lyckats förskäffa sig annat laga försvar. Afsigten härmed är, ehurw tidsförhållandena mötverkat dessa förverkligande, att afskräcka tjenarne från att tänka på sjelfständig försörjning. Hade deremot kommunalnämnder och andre för uppehållande af-allmän ordning afsedde myndigheter sig uppdraget att vid skattskrifningarne uppgifva de personer, som på grund af oärligt försörjningssätt borde lida inskränkning i medborgerligt förtroende, då vore det i sin ordning att den, som ansåge sig orättvist angripen, kunde begära sockenstämmåans omdöme för att freda sig mot orättvisa; ty enligt vanlig rättegångsordning skall väl ängifvelsen om: brott först hafva skett, innan den, söm angifvelsen kan röra — med uteslutande af alla andra — har skyldighet att försvåra sig. Lagstiftningen har således här låtit komma sig till last en obillighet, ja, en orättvisa, genom att af arbetåren fordra ett frejdebetyg, som med rätta kan anses vara lika mycket eller lika litet af nöden att affordra alla öfriga välfrejdade Sveriges innevånare. Orsaken härtill torde vara, att legostadgan, ehuru hon kallar sig den förnyade, är en qvarlefva från en tid, då ännu skråordningarne ansågos böra uppehållas, hvarför äfven hon blifvit en skråordning, och en som gått längre än hvarje annan. Lärgöossen återfick efter uttjenta läroår åtminstone då sin frihet, och med den äfven utsigten att blifva mästare; då deremot tjenaren, som saknar en motsvarig utsigt, bibehålles i samma beroende omyndigheftstillstånd under hela sin obestämda: tjenstetid och intill dess han genom sockenstämmans pröfning vunnit burskap såsom mäktig att försörja sig på egen hand. Att detta burskap icke vidare meddelas, visar skenbarligen att legostadgan öfverlefvat sin tid. Men då således ännu i vår tid en lag finnas gällande, som bestämmer att hvarje arbetare skall vara underkastad en sådan pröfning, är detta en inskränkning i hans försörjningsfrihet, som är både obefegad, emedan ingen antagslig rättsgrund finnes för densamma, och, så vidt den ännu utöfvar något inflytande, äf) Det anmiärkes visserligen i en not till legostadgan att denna sockenstämmans pröfningsrätt, genom en år 1846 skedd förändring i stadgan, rörat.de försvarslöse och till allmänt arbete dömde personer, blifvit öfverflyttad på behörig embetsmyndighet eller socknestämma (numera kommunalnämnd)-eller, (sockae-) tillsyningsmän öfver försvarslöse; men då tendensen. härigenom icke blifvit förändrad, har för närvarande ändamål icke ansetts nödigt att fästa afseende härvid. I en lag, hufvudsakligast afsedd för den i vår invecklade administration fögå bevandrade stora mängden, är uttrycket behörig embetsmyndighet eller ijensteman särdeles illa valdt. Det erinrar -om en, för uppsättande af köpeafhandlingar och arrendekontrakter, ofta anlitad persons vanligen! begagnade?skrifsätt: kongl maj:t och kronan ni. Mm. samt vederbörande m. fl.; då han ville fullständigt tillförbinda en arrendator att betäla arrendegårdens. alla onera, Det var, må tro, icke så lätt att minnas dem alla! RRENO EEE GE EA ESS ESR RKS