Dagens Nyheter – 18 februari 1870, sida 2

Landtbruks-afdelning. Svenska ko-stammar. Då inom vårt land finnes ett icke särdeles stort antal ko-stammar, hvilka äro af den beskaffenhet, att deras vidare fortplantning och bibehållande synas vara förtjenta af våra landtmäns uppmärksamhet, vilja vi här omnämna en raf dessa stammar, den s. k, Tidö-rasen. Anledningen härtill är dön auktion, som omkring den 8 instundande mars Kommer att hållas hos ryttmästaren F. Björkenstäm på Hacksta i Upland, en mil från Enköping, och hvarest finnes ett större antal kor af förutnämnde ras. Halfva ko-stammen på egendomen utgöres af ren Ayrshireoch den andra hälften af Tidö-ras, jemte flera ungdjur af begge raserna; och komma samtliga djuren att försäljas till följe af arrendets upphörande den 14 mars. Tidö-rasen, ursprungligeu holländsk, svart till färgen, införskrefs i börjanaf detta ärhundrade utaf framlidne egåären till Tidö, grefve Ridderstolpe, och förefinnes nu ren, såvidt vi veta, egentligen endast hos nuvarande egaren åf Tidö, frikerre A. Kurek, samt på Hacksta. Den införskrifna boskapen vår kullig, men denna egenskap har småningom försvunnit, så att numera dylika individer endast tndantagsvis förekomma; deremot bibehålla de fortfarande sin ursprungliga rena, svarta färg. Denna ras utmärker sig företrädesvis genom sin ovanligt stora mjölkrikhet, ehuru den på samma gång är lättfsdd och lätt låter göda sig; allt framstående egenskaper, hvilka göra densamma förtjent af våra landtmäns synnerliga uppmärksamhet. Såsom exempel på denna kostams ovanliga mjölkrikhet vilja vi omnämna, att enstaka djur, som blifvit väl fodrade, lemnat en mjölkafkastning af ända till 1,500 kannor om året. Denna inom Upland välkända ras, förutom att den vunnit priser vid flera såväl större som mindre landtbruksmöten, väckte gånska mycken uppmärksamhet vid laändtbruks-utställningen i Stockholm 1868 och tillvånn sig af fackmännen ett rättvist erkännande. Och tro vi oss derför göra hrr landtbrukare en tjenst genom att påpeka det tillfälle, som nu snart erbjuder sig att erhålla goda mjölkkor, hvarpå efterfrågan alltid är stor, särdeles i häfvudstadens grannskap. Om konstgjorda fågelbon och deras inbyggare. Som vänner af naturen i allmänhet och icke minst af luftens bevingade inbyggare, gladde det oss mycket att i fjol erfara det bland skolungdomen i flera af rikets städer föreningar bildade sig, hvilka hade till ändamål att skydda småfåglarne. Denna vackra id utgick, som man vet, från Onkel Adam och vann genast anklang; men en svårighet förefanns, ty det var ej nog att man skyddade fåglarnes bon och nisten med deras ägg och ungar, Utan man måste äfven, i betraktande af småfåglarnes störa nytta för Jordbruket, skogshushållningen och trädgårds