skötseln, vara betänkt på att skaffa sig dessa Vänner i så stor mängd som möjligt, d. v.7s. förskaffa dem konstgjorda bon, och dessa så konstruerade, att de hotsvarade sitt ändamål. Förgäfves ha vi sökt att inom vår svenska litteratur finna något arbete, som lemnade upplysning om bästa sättet för fågelhålkarnes. utsättande och huru desamma borde vara beskaffade,för att de fågelarter, hvilka företrädesvis bygga uti ihåliga träd, skulle finna dem vara för sig lämpliga bostäder. Med så myckete större glädje kunna vi. derför omnämna, att i dessa dagar ett litet arbete som belyser detta ämne utkommit af trycket, ehuru detsamma ej ännu blifvit allmänt utlemnadt i bokhandeln, hvaremot det redan nu kan erhållas genom Treqvisition .hos författaren. Dexina lilla skrift COm konstgjorda fågelbon och deras inbyggare; af läraren inaturvetenskaperna vid Skogsinstitutet 4. FE. Holmgren tycks fullständigt afhjelpa omnämnda7 brist inom vårlitteratur. Boken, hållen i populär stil, innehåller, förutom beskrifning och teckningar öfver alla hittills brukliga fågelhålkar, fullständiga upplysningar öfver såväl det yttre utseendet som lefnadsvanorna m. m. hos 21 olika, hos oss allmänt förekommande fågelslag, hvilka vi kunna förmå att häcka i hålkar. Oaktadt säkerligen nästan hvar och en med intresse skall genomläsa denna lilla afhandling, måste den likväl för landtmän, jägare och särskildt för skolungdom vara af stort intresse; och äro författarens förut utgifna arbeten en säker borgen för att äfven detta häfte i sitt slag är innehållsrikt och gediget. Särdeles intressanta äro beskrifningarne öfver stararne och hackspettarne; och helt visst skall, efter genomliäsandet, mången, som förut icko tänkt härpå, med större omsorg än hittills söka vårda småfåglarne, våra bästa bundsförvandter vid utrotandet af de för landtbrukare och trädgårdsodlare skadliga insekter, hvilka i synnerhet i larvtillståndet så ofta skada eller tillintetgöra våra på åkrar, ängar och i trädgårdar med glädje och förhoppning motsedda skördar. Vi äfslita denna lilla uppsats med det af författaren så lämpligt använda mottot af Elias Fries: Naturen blef menniskan i skapelsen öfverlåten till konungadöme; men hvarje välde, som ej tillika är vård, blir våld och verkarförstörande. j