Dagens Nyheter – 17 februari 1870, sida 2

statsmedel utgå till löner åt det judiska presterskapet och till underhåll af de judiska skolorna, . Hr v. Geijer trodde ej att någon utredning af frågan och någon bevisning vore nödvändiga; men så mycket nödvändigare var det att hvarje representant uttalade sig åsigt, ty sättet hvarpå segren vunnes vore härvidlag af största vigt. För egen del kunde tal. säga att hans känsla aldrig varit så på det rena med sitt ämne som nu; det var blott en enkel handling af rättvisa som skulle utöfvas, och derför yrkade han bifall. Hr Kolmodin kritiserade skarpt och slående hr Rundgrens anförande. Är det fara vid att bevilja judarne de rättigheter, som förslaget innehåller — utropade tal. — så är det äfven farligt att låta dem bo ibland oss, att tillstädja dem att förvärfra egendom, ty rikedomen är visserligen en stor makt; farligt är äfven att låta dem studera bland oss, ty kunskap är äfven makt, Man måste vara konseqvent; vill man förneka dem ett, måste man nekä dem allt; Och säga vi nu nej, Hvar skola vi då sluta? Kristendomen har kommit till verlden:på den enfåldiga trons väg, och alldeles icke på eller genom statskyrkans, om orsaken till-hyars,ställning inom staten tal. ej kunde göra sig reda. Sekterna äro ingen protest mot statskyrkan, utan mot hennes intolerans ock judendömen är icke heller en så afgjord protest mot kristendomen; skilnadsn är blott att vi fått, men att judarne vänta en förlossare — ehurw de vänta förgäfves. En tysk religionslärare hade samtalat med en för sin lärdom ansedd rabbin samt yttrat till denne, att många kristna teologer omfattat åsigten om Frälsarens andra personliga tillkommelse. Vore; så allitänt förhållandet, svarade rabbinen, skulle hela hela mitt folk öfvergå till eder lära. Att beskylla judarne för att de ej assimilerat sig med andra nationer vore ett hårdt tal. När lemnades de hos oss någonsin tillfälle eller rättighet dertill? — Hr Wijk intygade att de mosaiska trosbekännarne i Göteborg vore fullt belåtna med den grundlagsändring, som nu förelåg, och hr Dar menade att en jude i våra dagar är mera kristen än han sjelf tror, påverkad som han är af vår tids kristliga anda. TLåtom oss göra med våra fördomar, som Moses gjorde med gtldkalfven när han nedkom från Sinai: krossa dem! Låtom oss begagna fördomen liksom skogens björn: vi frukta honom och reta horom ej, men när tillfälle gifves dödavihonomt Kunna vi med allvar tala om nyttan af lindrigt tryck, vi som äro stolta öfver vår läras martyrer, äfven Luther, för deras ståndaktighet? Om viflyttade till ett främmande land, lärde dess språk, upptoge dess seder, införlifvade oss med dess alla förhållanden, med ett ord delade Tjuft och ledt med detsamma, men wutstöttes från de medborgerliga rättigheterda — Hvad skulle vi säga då. Det var till det högsinnade svenska folkets högsinnade representanter tal. vände sig med. den gudomlige mäståreng ord: Evad I viljen att andra skola göra eder, det gören I ock dem! — Hr Ribbing, som yttrade sig i ett vidlyftigt anförande, utmärkt, som Vanligt, för logisk skärpa och klarhet, frågade bland arnat hr Rundgren, om han trodde det vara lättare att från katedern göra proselyter än under eh mäösiklektiot. Palaren trodde det ej. Han frågade äfven om judarne nu för tiden visat sig på något sätt dvärdiga de rättigheter, som man: fortfarande ville neka dem, öm de i sitt offentliga eller enskilda lif förbrutit sig mer än andra mot lagar eller personer. Svaret härpå blefve sådant, att han blygdes afgifva det. Framförallt böra vi akta oss för att beskylla judarne för fel, hvilkas orsak trycker tungt på 088 sjelfva. — Ht Adliersparre redogjorde för den adress, han af judarhe i Stockholm mottagit; och uttalade sig med särdeles stor värma för reformer. linda skälet tör afslag wore, i tal. tanke, 022 hos allmänheten herrskade: motvilja tör en sådan ändring, Enligt hvad tal: förnummit är en sådan åsigt icke gällande, hvilket konstaterades af lir Nils Larsson, som väl medgaf att fördomen existerar hos den mindre upplysta delen af befolkningen, men också endast hos denna, som helt naturligt tagit intryck af den anda, som genomgått lagstiftningen; blir lagförändringen blott genomförd, skall tänkesättet äfven ändra sig. De mera upplysta måste i detta. fall taga initiativet. IlTade man fäst afseende på de okunnigas fördomar t. ex. då trolldomslagarne upphäfdes, skulle vi kanske haft dem qvar ännu. På samma gång han protesterade mot manövern att vilja skjuta skulden för ett nej på de okunniga i landet, ville hån öppet icke blott förkammaren, utan äfven för landet och sina Vahmän: åttalå sin varma önskan att förslaget måtte bifallas. x 2