Dagens Nyheter – 8 februari 1870, sida 1

—L 2xe evem länge den oegentlighet praktiseras, att sekreteraren tages ur det embetsverk, som skall kontrolleras. Revisorernakomma derigenom att se med hans ögon, och är han närsynt, så se de intet. Det rätta torde vara att sekreteraren toges utom verket och att en embetsman inom verket utsåges, att tillhandagå revisorerna med erforderliga upplysningar; äro dessa upplysningar af den beskaffenhet att han vill undanhålla dem revisorerna, är ej antagligt att han såsom sekreterare meddelar dem. Resultatet af den nuvarande ordningen blir, att en berättelse tillkommer, som ej utgör en öfversigtlig redogörelse för hvad revisorerna med egna ögon sett och erfarit af verkets förvaltning, utan som gör intryck att vara ett tomt och betydelselöst sammandrag, författadt af en verkets embetsman, hvilken, för att ej kompromettera sina goda och beskedliga principaler, söker vara så fåordig som möjligt. I sådant hänseende skiljer sig nu föreliggande berättelse angående riksbanken på intet sätt från sina många föregångare; den gifver, liksom de gjort, vid handen, att mot förvaltningen intet varit att erinra. Derom vore nu intet att säga, om ej den hemlighet vore känd af alla med förhållandena förtrogne — hrr revisorer jemte sekreterare likväl undantagne— att riksbanken på ett, lindrigast sagdt, föga tidsenligt sätt förvaltas, och om ej en granskning af de magra och högst tarfliga data, som i berättelsen stå att finna, åt ett dylikt omdöme gåfve mera än tillräckligt stöd. Vi taga oss friheten meddela några få af de många anmärkningar, till hvilka en dylik granskning gifver anledning, när den företages utan biträde af banktjensteman. Af berättelsens 8 13 inhemtar man att fullmäktige drifvit en sffär, som blifvit hedrad med benämningen utländsk vexelrörelse; om omfånget af denna rörelse får man likväl ingen aning. Så mycket erfar man likväl att banken köpt och sålt vexlar på London, Håmburg och Paris; men den ojemförligt största omsättningen synes hafva gjorts i vexlar på Abdera, hvilken rörelse — efter abderitiska förhållanden dömdt — lemnat ett särdeles tillfredsställande resultat; ty den har slukat hela vinsten und noch etwas dazcu. Af räkenskaperna framgår nemligen att den enda inkomsten af rörelsen — ränta på utrikes ort — ej ens räckt till att betäcka de utländska kostnaderna, hvilka uppgått till den lilla nätta summan af 40,000 rdr. De inhemska utgifterna äro deremot rent förlorade. Dessa sednare utgifter äro tilltagne i en skala, motsvarande affärens storhet, och som de uppgå till rdr 28,000, hvartill kommer en högst kuriös post å rdr 10,000, uppgår hela förlusten på denna affärsgren till nära rdr 39,000. Detta orimliga förhållande hafva revisorerna funnit så litet anmärkningsvärdt, att de derom ej yttrat ett ord. Om vi följa deras exempel, så sker det derför att dessa rdr 39,000 äro en pris snus mot den verkliga förlusten; ty den räkenskap, som i berättelsen är intagen, är hvarken fullständig eller riktig. Hvarje affär — äfven den med vexlar på Abdera — erfordrar ett kapital, och FER ST RE BORA ANSI TRATT NARNIA