Dagens Nyheter – 5 februari 1870, sida 2

kam Oh vill ega, utan som målaren sitt ideal. Jag besökte dagligen de promenader: och de ställen der jag återsåg henne. Att studera dessa drag, var min högsta njutning. Jag ansåg också er fullkomligt ovärdig lyckan att vara hennes man. Jag hatade er. Slutligen måste jag lemna Linden. Ödet förde mig under resan samman med er styfdotter och hennes man... Hon var vacker, den unga hustrun åt en gammal man, men hon hade ej sin mors ljufya ansigte. I Paris började jag måla den tafla, ni har för edra ögon. En fransman, bekant med er och mig, frågade en gång under det jag arbetade, hvems ansigte jag gifvit allmose-utdelerskan. Jag svarade: En svenska, Hon är beslägtad med bankiren Reiner i London, Ni kom kort derpå till Paris; fransmannen omtalade då att jag målade en större: tafla och att. hufvudfiguren var ett porträtt af en ung dam, slägt med er. Ni besökte mig och ville -se min tafla. Jag vägrade. . Ni önskade köpa den, ni ville ej att er styfdotters porträtt skulle gäljas åt någon annan, Er ifver upplyste mig att er hustrus dotter var er kärare än förnuft och besinning bort medgifva; detta .uppväckte min harm. Ert öfyermod att anse er med pengar kunna vinna allt sårade min stolthet, Jag hade