Dagens Nyheter – 5 februari 1870, sida 2

antingen efter personernas antal på hemmanen eller också efter gårdatalet inom hvarje provins visst antal knektar, hvilket också af allmogen antogs. Detta sätt att gå till väga falländades och fastställdes genom antagandet af konung Carl XI:tes indelningsverk. Likväl undantager detta indelningsverk ifrån rotering: 1:o. Frälsesäterier och ladugårdar samt råoch rörshemman; 2:o. Kungsoch kungsladugårdar:.samt andra lägenheter under kronans omedelbara disposition; 3:o. Bergsfrälseoch bergsmanshemman; 4:o. Militieboställen ; 5:o. Rusthållshemman ; 6:0. Prestgårdar, prebendehemman, kaplansoch klockarebol; 7:o. Länsmansoch fjerdingsmansboställen ; 8:0. — Gästgifvaregårdar, posthemman och lotshemman; och 9:0. Axbergs, Kihls och Hofsta socknar. Den allmänna värnepligten hade således nu blifvit kastad på en del af det -svenska folket, och på en sådan del deraf som redan förut var hårdt beskattad. Alla egentligen bättre gårdar i hela riket voro ju undantagna; men ej nog härmed, de festa såväl i tjenst varande samt pensionerade löntagare, kapitalister, bruksegare, fabrikanter, handlande och handtverkare m; fl. voro befriade, och så fortgick med få afbrott till år 1812, då den nuvarande allmänna beväringen åtogs och hvilken åligger alla äfven roteoch rusthållare med personlig Krigstjenst under viss tid med undäntag af för Staten behöflige tjenstemän och sådane som äro oduglige till krigstjenst. Då kärleken till fäderneslandet, denna höga och lifvande känsla, som icke allenast bör yttra sig i tillgifvenhet för den jordtorfva, på hvilken. allmogen blifvit född och fostrad, och hvilken af. densamma brukas, utan också . bör: förefinnas hos vetenskapsoch embetsmannen, samt yttra. sig: i tillgifvenhet för det land der dessas förstånd blifvit riktadt med vishetens och vetenskapens skatter, och således grunden till deras framgång och . verksamhet blifvit lagd; så hoppas jag dessa gerna deltaga i kostnaden för. rikets faror. Fosterlandskärleken bjuder ju gemensam vård oeh skydd för rättmätigt förvärfvad egendom, den önskar endrägt. mellan fäderneslandets medlemmar och fordrar allmän sammanhållning och ståndaktighet i gemensam fara... Således, är min i förutnämnda ämne uttalade förhoppning grundad på Svenska folkets ädla känslor och egna fördelar. Af hvad jag nu haft äran anföra, synes derjemte tydligt och klart, att endast rustoch rotehållarne här i Sverige på dubbelt sätt utgöra allmän värnepligt, en sak i och för sig orättvis; hvaraf också framgår att då tid och omständigheter sådant tillåta, det bör åligga Sveriges öfriga, från denna dubbla tunga hittills befriade innebyggare att med bidrag lindra dessa rustoch rotehållarnes hårda skatter. Jag har derför tänkt mig såsom praktiskt verkställbart, att innan den af kungl. maj:t vid sista riksdag väckta fråga om utsträckt värnepligt ånyo till behandling företagas, riksdagen för sin del beslöte att låta undersöka om nuvarande rustoch rotering icke kunde från jordbruket skiljas, med skyldighet för rustoch rotehållarne att emot ersättning på sina egor lemna jord till torp åt gemene man vid regementena, och att all rustning och rotering öfvertoges af alla Sveriges innebyggare för att i förhållande till hvar och en: efter bevillning påförd fyrk utgöras.