Dagens Nyheter – 5 februari 1870, sida 2

Riksdags-Nyheter. Första kammaren har till notarie i sitt kansli antagit vice häradshöfdingen R. E. Thorell samt till kanslist e. o. amanuensen i riksarkivet L. M. 8. V. Örnberg. Om rustningsoch roteringsakyldighetens skiljande från jordbruket och öfvertagande af alla rikets innebyggare I mån af påförd bevillming. Motion, väckt i andra kammaren af hr C. J. Kjellman från Jönköpings län. Om någonsin för ett helt folk allmän pligt förefinnes, så utgör onekligen skyldigheten att upprätthålla sitt fäderneslands anseende och att skydda detsamma vid inträffande oroligheter emot såväl yttre som inre fientliga anfall en af de dyrbaraste hvar och en af oss eger. Enligt hvad vår historia utvisar, har också denna åsigt i den uråldrigaste tid gjort sig gällande. Redan under medeltiden ålåg det alla vapenföra män att på konungens bud infinna sig till rikets försvar, Afsåg detta konungens uppbud att afslå ett fiendtligt anfall på riket, så borde hvar och en komma tillstädes som var vapenför, men var meningen med uppbudningen att åtfölja konungen endast i så kallad härnad eller ledung, så utgingo endast ett visst antal eller en redan af de vapenföra indelad kår, och de hemmavarande vapenföra fingo i stället för utskrifning betala skatt eller så kallad ledungslama. Detta är allmänna värnepligten, sådan den utgjorts hos oss i äldre tider. Under de nyare deremot, då allt mer och mer behofvet att till rikets skydd vid fiendtliga anfall ega en stående och öfvad krigshär insågs, företog sig konungen att ingå öfverenskommelser med jordbrukaren för att i stället för den fordna allmänna värnepligten eller wutskrifningen som ålåg hela svenska folket och som numera fullgjordes endast af allmogen samt af densamma befanns betungande, uppsätta