Dagens Nyheter – 4 februari 1870, sida 2

Illa la på BSUlalo UVIUTN VALV BABBEL, VUN grefve de Kratry har nyligen i lagstiftande församlingen härom interpellerat regeringen. Siecle fäster sina läsares uppmärksamhet på denna fråga, yttrande dervid, bland annat: CÄr det sannt att de kartonger, som innehålla dokumenter angående Bonaparternas historia, blifvit förda till marskalk Vaillant, den nuvarande ministern för det kejserliga för att der underkastas en huset, granskning? Är det sannt att åtskilliga bref från Napoleon I, som han skrifvit till sina bröder eller sina ministrar, efter denna granskning blifvit borttagna och öfverlemnade åt någon, som icke gerna kan vara någon annan än statschefen? Är det sannt att det skett på samma sätt med en mängd af allmänna polisens handlingar från revolutioneng och det första kejsardömets tid? Är det sannt att sju autentiska original-dokumenter, tillhörande handlingarne i målet angående Louis Napoleens tragikomiska expedition till Boulogne, äfvenledes försvunnit? Är det sannt att åtskilliga andra aktstycken blifvit ställda till prins Napoleons förfogande? Är det sannt att dessa olika försnillningar haft till ändamål att hindra den allmänna meningen från att någonsin komma på det klara med händelser, som tillhöra historien? Hr Maurice Richard, den nuvarande ministern för de sköna konsterna, har formligen lofvat att föranstalta en undersökning uti ifrågavarande hänseenden. Frågan är vigtig ur moralisk synpunkt och, ur synpunkten af historiens heliga intressen. Det gäller att få veta, om den napoleonska legendens arfvingar, icke nöjda med att ha tillslutit munnen på sina samtida, användt sin envåldsmakt äfven till försök att hindra efterverlden från att se klart i Bonaparternas historia. Franska kejsarinnan har på sednare tiden varit vid ytterst dåligt lynne. Hon beklagar sig inför:sin omgifning öfver hvad man säger om henne. .4Först förebrådde man mig!, yttrade hon helt nyligen, att jag icke var allvarsam nog. Jag. egnade .mig derför i viss mån åt politiken, och nu. påstår man att ett fruntimmer aldrig. bör befatta sig med denna.t Hvilket inflytande tidningarne för öfrigt utöfva på kejsarinnan, framgår deraf att hon för närvarande står i begrepp att i flera afseenden draga in på staten; så ämnar -hon t. ex. afskeda en del af sin omgifning. rok Mellan Tuilerierna och Vatikanen har — försäkrar en, som det tyckes, väl underrättad korrespondent — aldrig en så liflig brefvexling pågått som just nu. Kejsarinnan har skrifvit till påfven ett egenhändigt bref, angående instiftandet af en s. k. evig lampa, som hon till sin åminnelse ämnar låta uppsätta iden helige Ludvigs kyrka i Rom. Sjelfva lampan, som är förfärdigad i Paris, är konstrikt arbetad af rent guld och smakfullt prydd med ädelstenar. Äfven kejserlige prinsen har nyligen skrifvit till Pius IX, hvilken, såsom bekant, är hans gudfader. Prelaten Dupont des Loges medförde åt påfven en synnerligen dyrbar och vacker guldpenna, med hvilken hans helighet skulle underskrifva konciliets förhandlingar. Då pennan proberades, öppnade sig ett litet lock på skaftet, öch en tusen-franksedel föllvut. CAh! detta är att köpa papper och bläck för . . jag förstår!4 lärer Pius härvid leende ha utropat, x k I frågan om dogmen rörande påfvens ofelbarhet opinera, som bekant, de vördnadsvärda deltagarne i kyrkomötet genom adresser. Den ena af dessa ofelbarhets-adressert, lärer ha fått 410 underskrifter. Mot-adressen, som det naturligtvis är förenadt med mindre fördelar att sätta sitt namn under, har undertecknats af 165 personer, deribland 29 amerikanare, 19 österlännningar, 2 portugisare, 37 tyskar och österrikare, 14 ungrare, 3 engelsmän, 46 fransmän och 15 ita