Dagens Nyheter – 4 februari 1870, sida 2

hon utkämpat, likna eldprof, hvarutur själen utgår-renad. och förädlad.. De hade utvecklat henne till en ädlare och mera tänkande qvinna än hon varit. :Då hon förlät den felande maken, var -det icke för: att i. nästa ögonblick erinra sig hvad han brutit, och med svartsjukans blickar följa hans. rörelser; :-detvar för att. fullkomligt glömma..den:förvillelse han begått. . Han, den; stolte mannen, hade kommit föratt. bönfalla om tillgift. :Var ej detta ett stort bevis. på hans.uppriktiga, önskan att försona hvad han brutit? — Han kan icke hafva. besegrat..sin kärlek till Agda, men han skall göra det, och då är han min, tänkte Ottilia, under. det Half-, dan läste brefvet, hon skrifvit till honom. Hans, ansigte. antog; ett mildt, sorgset uttryck, och. då han lade det från sig, räckte .han ut handen. mot , Ottilia; i detsamma. upplyftades dörrgardinen, och. ett litet mörklockigt:hufvud tittade in och en glad barnröst utropade: — Pappa, pappa, får Agda komma in? Ottilia kände att -Halfdans hand; lindrigt darrade, : men då Agda. stod på -trökeln, var han fullkomligt lugn, ehuru hans, blick uttryckte bestörtning . öfver att också hennes blomstrande ansigte blifvit blekt. Äfven detta var hans, verk. Alfhild slog armarna om fadrens hals och Ottilia gick emot Agda, som stod stilla på tröskeln. Hon fattade .dottrens händer och