Dagens Nyheter – 4 februari 1870, sida 1

kofullmäktiges till utskottet afgifna berättelse. Dödsfall. I onsdags afton inträffade i hufvudstaden ett dödsfall, hvilket, ehuru på de sednare, dagarne väntadt, väckt stor sensation och mycken saknad i vidsträckta kretsar. Det var öfverhofstallmästaren, friherre Ferdinand Braunerhjelm, som. då-slutade sitt verksamma lif i en ålder af omkring 71 år. Till en början egnade den aflidne sig åt militärbanan, inskrefs son fänrik vid Andra lifgardet 1816 och tog 1848 afsked som major i armån, till hvilken grad han utnämnts 1841. Det var egentligen på hofmannabanan som han. steg högt i rang, sedan han redan 1834 blifvit utnämnd till kammarherre hos dåvarande kronprinsen: Oscar, hvilkens synnerliga förtroende han förvärfvade sig genom sin ovanliga affärsskicklighet. Vid Oscar I:s tronbestigning utnämndes B. till förste hofstallmästare och chef för hofstallet, hvarefter han 1856 blef öfverhofstallmästare. Han skötte konung Oscars enskilda ekonomi, utredde efter hans död boet och har alltsedan varit såväl enkedrottning Josefina som prinsessan Eugenie behjelplig vid skötandet af deras ekonomiska angelägenheter. Detta jemte hans egen ganska vidlyftiga ekonomi var dock ej nog för den verksamme och ytterst ordentlige mannen, utan hans tid, krafter och skarpa affärsblick. togos dessutom i anspråk för mångfaldiga allmänna angelägenheter af ekonomisk art. Så innohade han åren 1847—1858 chefsbefattningen i stuteriöfverstyrelsen, blef, sedan hän 1859 utnämnts till serafimerriddare, denna ordens öfverste skattmästare och såsom sådan -ledamot af -serafimer-ordensgillet, som utgör öfverstyrelsen för hospitalerna i riket, samt utöfvade. ganska.stor verksamhet inom direktionen för serafimerlasarettet i Stockholm. Dessutom har han varit ordförande i en mängd sällskaper, bolag oeh komit6er, af hvilka vi nämna silkesodlings-sällskapet, Skandia och den förra året tillsatta teaterkomitån, hvars utlåtande han underskref nyss före sin bortgång. Äfven uti riksdagsgöromålen tog han liflig del, så länge han som sjelfskrifven hade säte och stämma på riddarhuset; han har nedlagt ett varaktigt minne genom sin verksamhet inom det vid 1853 års riksdag tillsatta s. k. bränvinsutskottet, som utarbetade förslaget till den genomgripande reformen i bränvinslagstiftningen. Till sina. politiska tänkesätt var den aflidne konservativ, men deremot liberal när det gällde att räcka en hjelpsam hand; hvarigenom många, ganska många räddades från undergång eller sattes i tillfälle att blifva nyttiga samhällsmedlemmar; och öfver den aflidnes graf skall den enhälliga och vackra domen uttalas: Braunerhjelm var en rättskaffens man. Jordens mäktige hade öfyeröst den aflidne med utmärkelser. Den friherrliga värdigheten, som förlänades Braunerhjelm vid kröningen 1860, tager ingen i arf, ty han lefde ogift. Friherre B. egde Haga och Wappa betydliga egendomar i Upland, Lagnö sätesgård på Aspön, i närheten af Strengnäs, och var delegare i Rockhammars bruk i Örebro län och Säby i Östergötland samt. anses efterlemna en högst betydlig förmögenhet. — I onsdags afled här efter en längre sjukdom kaptenlöjtnanten vid flottans nya