Dagens Nyheter – 4 februari 1870, sida 1

han då glömt allt undseende och endast tänkt på att taga hämnd på Agda. — Då du aflägsnade dig, sedan du förebrått mig att hafva gjort dig till min maka, sade Halfdan, var det scm jag med ens blifvit återkallad från den yrsel, som. en längre tid förvillat mitt förstånd. Med förfäran såg jag till hvilken afgrund jag fört oss alla. Jag ville tigga förlåtelse af dig, men du vägrade att se mig. Första natten smög jag mig in i ditt rum, och med bitter ånger betraktade jag ditt bleka, af: smärta förstörda utseende. Jag hade ej mod att väcka dig, och ändå hade jag: gifvit mycket för att få säga dig huru kär du i den stunden var mig. -Jag reste, förföljd af din bild, sådan jag såg dig den der natten. Jag reste, förskjuten af dig, som under alla dessa år visat mig så mycken undergifvenhet. Jag hade, i ett enda ögonblick, förstört tvenne varelsers frid och lycka — jag, som bort värna och beskydda dem. Du var allt, hvad jag en gång drömde om att du kunde blifva, och just nu var du förlorad för mig: Ottilia, jag har lefvat ett förbannelsens lif, under den tid jag varit i vårt hem. Sådan skall min framtid blifva, om du förskjuter mig. Lifvet är en dröm, stundom ljuf, stundom bitter; men för Ottilia var den i detta ögonså ljuf, att hon aldrig drömt en ljufvare. Allt hvad-hon lidit hade hon glömt: Allt hvad hon hoppats hade blifvit förverkligadt. Sorger, strider och qval, sådana som dem