Dagens Nyheter – 2 februari 1870, sida 2

icke alls borde öfvas, utan att blott en del af densamma skulle exerceras, den öfriga ej, men deremot önskat att den öfning som lemnades skulle blifva fullständig; och detta hade motionären också förklarat vara sin mening. Denna tanke förtjenade att undersökas. Tal. visste ej om några betydligare besparingar på detta sätt skulle kunna vinnas; men att många rent militära fördelar deraf skulle blifva en följd, derom var han öfvertygad, och det var derför som förslaget väl kunde förtjena att undersökas och pröfvas. En föregående tal. hade redan antydt, att man kunde gå obegränsadt framåt på den vig vi hittills gått, öfva hela beväringen. Detta vore det ena alternativet. En annan tal. hade i dag och såsom ledamot af 1865 års komitå försvarat lottningssystemet såsom varande den enda rätta vägen, på hvilken manh kunde uttaga en mindre del af beväringen, när fråga blefve att öfva en del af densamma mera än en: annan. Det sistnämnda ansåg tal. för det enda rätta och ur flera synpunkter riktigaste. Det vore också antaget i andra länder. Hos oss hade det visserligen blifvit ogynnsamt mottaget af den allmänna oöpinionen, men orsaken dertill hade varit att det verkligen aldrig blifvit ordentligt diskuteradt. Man erkände visserligen allmänt, att vårt försvarsväsende icke är sådant det bör vara, men man vore ej öfverens om: sättet att åstadkomma en förbittring. Många ville hafva endast konskriptionen, andra deremot bibehålla den nuvarande stammen och äfven beväringen.. Tal trodde att hvilken som helst af dessa vägar kunde leda till målet; men den billigaste vore ätt! hafva en stam och förstärka den med en del af beviringen i hindelse af behof. Det vore emellertid ganska svårt att vidröra n sådan fråga, utan att håfva ett fullständigt uppgjordt förslag att utgå ifrån, och tal, öhskade derför att motionären icke i detta ögonblick framkommit med något förslag; men då han nu afgifvit ett sådant, borde åt detsamma gifvas den fullständigaste utredning som vore möjlig och motionen derför helst remitteras till ett särskildt utskott. Om ett sådant tillsattes; vore tal; öfvertygad om att med. de många förarbeten i denna fråga, som redan. finnas, man skulle kunna få en tillräcklig ledning för sitt:romdöme, åtminstone uti den del af frågan som här torde få anses såsom den vigtigaste. i Hr Lagerberg ville ej under nuvarande förhållanden godkänna någon ändring uti beväringslagen, som afsåge något annat än en utsträckt öfningstid för hela beväringen. Ur militärisk synpunkt ville tal. dock ej förneka att den organigzationen kanske vore sämre än att uttaga ett visst mindre avtal af beväringen. Motionen remitterades härefter utan omröstning till lagutskottet: -Rörande hr. Tornerhjelms andra motion uppstod äfven en: kort öfverläggning: Hr Stjernblad ansågvatt om kammaren beslöt tillsätta -ett utskott för-behandlingen af motionen, kammaren dermed också gåfve tillkänna att kammaren ansåge motionen förtjena all möjlig uppmärksamhet oeh utredning. Tal. sökte visa att motionen ej förtjenade en sådan behandling. Ty motionärens förslag att riksdagen ville hos k. m:t anhålla om inställande helt och hållet af beväringsmanskapets öfningar intilldess Keviäringens ställning såsom en verksam del af försvaret blifvit bestämd genom ny lag — hvad innehöll väl den? Den innehöll icke, allenast en begäran om suspension af den nu gällande beväringslagen, icke allenast en förminskning af armen; den innehöll en anhållan om stympning af vårt försvar, ty detta. bestode-åf den stående armån jemte beväringen. Beväringen utgjorde en integrerande del af armån. -Borttoges den, så blefve armån en krympling,; och huru längeskulle den då lefva. För attsiga det, måste man hafva en-särskild. blick för framtiden. Och månne vi väl hadehopp om att snart få någon beväringslag i den syftning motidnären föreslagit. Försök dertill hade ju redan blifvit gjorda, men besvarats med ett starkt nej. Månne det vil vore klokt att, derför att man hoppas få någonting godt, genast kasta bort hvad man har? Månne vi skulle göra så i det enskilda lifvet? Om någon utaf 088 hade en maskin som arbetade bra, men etthjul nti densamma arbetade illa; skulle ;han då kasta bort detta hjul i höpp om att eu kommande uppfinning som skulle göra hela maskinen öfverflödig? Nej. Om också riksdagen inginge till k. m:t med en sådan anhållan, så måste den nödvändigt få nej till svar. Redan dessa skäl hade varit tillräckliga för tal. att yrka afslag på motionen; men det funnes. en omstiindighet som gjorde till en pligt för tal. att absolut framställa ett sådant yrkande, den nemligen, att motionären icke ens för krigstillfällen velat göra wndantag från förbudet att exercera beväringen. Många af kammarens ledamöter hördes häri instämma. Hr: Wallenberg instämde i den föregående tal:ns yrkande: Om memligen ett sådant förslag som hr T:s komme till riksdagens -pröfning och der möjligtvis vunne något understöd, så skulle detta visa att riksdagen hyste misstroende mot Weväringsinstitutionen ; och om en sådan åsigt kommeswt i allmänna meningen, huru skull: man då kunna begira att de beväringsskyldige skulle fullgöra sina åligganden. De skulle anse beväringsskyldigheten såsom någonting alldeles otillbörligt och onaturligt. Med fiästadt afseende på grannlagenheten ville tal. dock hemstilla till motioniren att han, innan proposition om afslag å motionen vijordes af hr talmannen. ville åter.