Dagens Nyheter – 2 februari 1870, sida 2

öfva densamma. Om beväringen då blefve inkallad, så kunde från den främmande makten på diplomatisk väg förfrågningar göras om skilet hvarför man rustade och vi kunde slutligen blifvahotade dermed att, omvi fortfarande rustade, så skulle fienden marschera mot gränsen, och denna marsch skulle nog blifva så hastig, att fienden vore förr framme vid gränsen än rustningarne voro afslutade. En annan tal. hade uppfattat br T:s motion-så, att en del af beväringen dock skulle öfvas. En sådan uppfattning kunde dock ej härflyta af sjelfva motionen, ty denna innehölle endast att beväringen i händelse af krigsfara skulle kunna komma ut. Af motionens innehåll i öfrigt vore också svårt att sluta till hvad den afsåge. Det måste dock anses för en ovilkorlig pligt för motionärer att med den omsorg söka utarbeta sina förslag, att kammaren kunde veta hvad de med dem verkligen afsåge och att det utskott till: hvilket motionen remitterades kunde af densamma få ett någorlunda fullständigt begrepp.-om huru motionären tänkt sig saken. Tal. vore visserligen öfvertygad att hr T. sjelf haft klart för sig hvad har menade, men lika öfvertygad vore hav ock att han icke klart uttryckt hvad han velat. Motionären hade varit mycket modest, då: han ej framhållit sig sjelf såsom blifvande ledamot i den komitå, det utskottaf praktiske och sakkunnige män, som skulle behandla motionen ; men :om också ett sådantutskottkomme att tillsättas; torde det dock blifva af. behofvet påkalladt: att rådföra sig med honom för att kunna. riktigt klart fatta hans mening. Tal. betviflade icke ett ögonblick, att icke hr T:s afsigt varit att söka så ordna våra försvarskrafter, avt de verkligen motsvarade vårt behof i farans stund, men trodde att det hade: varit godt, om han, innan han framställde sitt förslag, kanske ändå något Härmare öfvervägt detsamma, på det att det måtte-kommit fråm-med: den klarhet och i det skick, att det kunde bidraga till frågans lösning. I atseende på kostnaderna för beväringen erinrade tally att dessa, som naturligen måste uppstå dels genom. de summor som utbetalas: för underhållet af beväringen, dels derigenom att ynglingarne ej kunde under öfningstiden egna sina krafter åt arbete, dock måste anses som en uppoffring på fäderneslandets altare; Vill försvar af. det dyrbaraste vi egde, vår sjelfstindighet — och för det målet kunde intet offer anses. för stort. Herr af Ugglas hyste angående sjelfva saken samma åÅsigter som demhr B. uttalat. Motsatte sig tillsättande af serskildt utskott, af det skäl att ett eådant-alltid måste haftanågon corpus;ett verk. ligen utarbeffädt förslag att behandla, hvilket här ej vore fallet; men hade intet mot att remittera nvotionen till lagutskottet, till hvars befogenhet den också hörde: Hr Nordström, som i hv Hamiltons yttrande trott sig finna en anmärkning, mot något uttryck i bans förra -anförinde, erinrade att han inga: hyndea: med detta afsett stt kasta något löje öfver motionen; utan-vendast i velat tttryckaå den tanken om densamma, att.den i sin nuvarande gestalt vore olämplig. j Sedan hrr Tornerhjelm, Hazelius och Björnstjerno tnmu eh kång yttrat big öfver nyotiotren sämt-. hv. Henning, Hamilton. förklarat-att-han med de ord,-af -hvilka hr N. funnit sig stött; in. galnunda afsett denne tal., erhöll fr Bildt ordet: Tal. hade såsom medlem af försvarskomiten redan haft tilfille uttala sina ågigteruti. den vigtiga fråga som mu vore före. mål för öfverläggning och -hade derför icke tänkt att nu begära ordet; Men han gjorde det dock derför att mam här bestridt remiss :af motionen icke allenast till ett särskildt wtskott, såsom hr T. begärt, utan till, och med-tillnågot utskott. -Grundlagen -förbjöde. :visserligen det sednare, och. torde vara öfverflödigt att försvära den rittt denna lag gifver åt hvarje motioniry nen tal. hade ansettrdet vara sf vigt att motionen ieke ibehandlades-på det sätt, som motiönärens framställning skulle kunna gifva kammaren eller representationen berättigad anledning att göra. Otvifvelaktigt vore det en dyrbar afflir för ett litet fork att vara vjölfständigt. Tankarne om vår vilje ätt vara-sjelfständiga Vore visserligen ej delade ;: men väl tankarna om att vara sjelfständiga för minsta priset. Det vore derföre af mycken vigt att uti ett ögonblick som dörta, då representationen såge framför sig en budget, :som--gör anspråk på att vi skola bevilja ökade skatter, upptaga nya lån m. m:-se till, om icke besparingar skulle kunna göras. Detta vore det skäl som i främsta rummet framkallat hr -T8 förslag Tanken hirpå förekom na åtminstone i det yttrande hr T. afgaf vid remissen -af-k. m:ts proposition om statsverkets tillistånd och behof, När man tänkte härpå —och tal. hade dFessutom af flere representanter både trån dem och (den andra kamm aren hört bland annat yttras; att-den väg vi-hittills gått-är oriktigt att beväringen icke är tillräckligt öfyvad för att tillsammans med en icke fullt utvecklad stam föras mot fienden, att vi ej böra underkaista oss de offer den af oss nu kruäfver, utan hellre. öfva en mindre del af densamma — och sådana tankar voro ganska allmänna i landet; så vore det af ganska, stor vigt och betydelse att denna fråga underkastades en allvarsamt granskande prötning och icke förhalades, ätan verkligen utreddes..-Det-vörevisserligenssannt att motioniirens förslag vore: otydligt, -och talaren bade ej i denna stund riktigt klart och bestäimät för sig hvad han menade; men efter tal:s uppfittning hade krof. dock icke7velat att bevitringen