Dagens Nyheter – 2 februari 1870, sida 2

förande varit för stora. Äfven andra hinder hade tillkommit. Det förslag, chefen för lar dtförsvarsdepartementet ingifvit den 31 decei.i.er 1868 och om HKvilket sistlidne riksdag erhöll.kiin: nedom, inneböll utan tvifvel mycket som skid skall tjena såsom ledning, då fråga blir att orHa vår arm; men om det då icke mottogs med det bifall som det i många delar utan tvifvel för:jenade, så måste detta tillskrifvas den omstärdigheten att representationen ansåg att det skulle blifva alltför dyrbart. Allmänna tanken ilatdet vore att försvaret redan kostar allt hvad man för ändamålet kan använda, och någon an: an utväg att få ett bättre sådant funnes således ej, an den att inom de fävarande kostnaderna söka åstadkomma ett billigare och bättre. Tal. uttalade härefter sitt ogillande af den af hr v. Guijer framställda åsigten angående armåorganisatio. on. Det vore nemligen att befara, att om också bhe: väringsinrättningen skulle läggas till grund för armtorganisationen, en samvetsgrann beräkuving af då erforderliga kostnader skulle visa, stt en sådan organisation icke kunde ske utan att ådrsg landet vida större bördor än det för närvarar hade: Härutinnan låge ett af de skäl, hva:för tal trodde att den organisation af försvaret. som bibehölle den nuvarande stammen. och ent .:st sökte ordna beväringsinrättningen på ett li pligare sätt än hittills, bäst uppfyllde sitt ändan il. Motionären hadei sjelfva verket ej heller åcy!:at något annat, om ock detta mål vore något oi ständigt aniydt. Vikunde derför lemna stamu en alldeles åsido och endast se till det bästa säv ct, hvarpå beväringsinrättningen kunde ordnas så. att den bättre än: hittills upppfylldesin bestämmelse. Tal:ns egna åsigteroeh: önskningar i denna tri ga hade han i största korthet anfört vid renissen af den kungl. propositionen; men då fråga ru vore att saken skulle utgöra föremål för en grandligare behandling och utrednivg af der ut skott hvilket efter hr T:s förslag skulle frxmställa förslag till ny beväringslag, så anhöll 4.1. att i ämnet nu få säga några få ord. Man h :le sett huru antalet af approberade beväring. y lingar, så väl det-absoluta-som det relativ: i förbållande till folkmängden, -hade under sid nare åren oupphörligen: vuxit. Man kunde således lätt tänka sig, att man kan komma til! en pönkt, då bevtringen utgör ett vida större antal un men anstge sig för försvaret behöfva. Th ville nu icke bestämma hvilket antal som kur de vara riktigt; han tilltrodde sig icke göra vet och denna fråga. sammanhängde dessutom med många andra Men visst vore att det i förhulrande fill -stammen, till böfälet, till landes tillgångar måste finnas något antal som ej får öfverskridas -och att det: således måste air ses som en brist. i vår beväringslag att beviirinr, ynglingarnes antal oupphörligt, och således ven kostnadernafför deras öfning, kan växa utöfver hvad man ätser behöfligtsoch hvad våra tillgångar medgifva.. Skulle man likväl på ett eller annat sätt bestimma deras antal, så vore det tal:ns öfvertägelse att åt Hela detta antal nåste gifvas en fullständig Tokrytbildhbing, på det att icke. vid infräffande krigsalltför lång tidsutdrägt skulle ertordras innan de kundeblifra verk liga soldater och ifven för att inom nationen bibehålla känslan utaf pligtenoch hågen atförsvara sig; en känsla som icke Wtgör en ringa del af vårt försvar. Dereinot tröddetal ej; att man-skölle kunna inskränka deras antal som erhölle fulkomlig soldatbildning, och på sådan väg kunde man vinna besparingar både i direkta kostnaderna för försvaret Och besparingar derigenom att landsbygden-finge bibehålla sina arbetskräfter under en tid då de väl behöfdes, De. approberade ynglingarne borde icke förblifva stående lösa utom stamnien, utan införlifvas med densamma. Här hade visserligen i dag kastats Töje öfver tanken att-på något sätt inskränka antalet af de beväringsskyldige; men detta löje borde åtminstone icke delas af dem som delat försvarskömitens förslag. Det vore också möjligt att fera sätt in det lir Ti föreslagit funires att ordna denn fråga, mental. ville j gå utskottets öfverläiggningar i förväg. Hr Björnstjerna instämde uti den föregående talarens tanke, att frågan om organisationen af beväringsinstitätionen vore en alltför Vigtig sak för att behandlas som-skämt; men måste å andra sidan beklaga, att motionären sjelf ej fullKomligt insett detta. Ty om så hade varit fallet, hade han nog uti motionen fullkomligt tydligt och klart uttryckt livad Han menade, hvilket nu icke skött. Det kunde tikväl medteniligen-mytt ket skäl begäras, att då man vidrör ett temligen vigtigt ämne, detta ämne måtte blifva utreckladt så, att man klart och tydligt visar hvad motioniren Asyftar. Detta hade motionären icke gjort, såsotn Af motionen -syntes och hvilket han sjelf äfven till en del medgifrit. Tal. uppliste härefter några rader ur motionen för att bevisa sitt påstående och drog af dem den slutsats att motionären väl velat medgifva k.m:t rätt att uppcalla beväringen till öföing, men att denna rätt icke skulle tillämpas förr. än ett krig vore att befara. Om detta verkligen vore motionärens mening, så måste det beklaägas, att motionären icke gjort sig fätt reda för huru krig nwförtiden tillkomma och utföras. De sednasve händelserna mellan Preussen ochDanmark borde kannat gifva en ledning för hans omdöme i detta fall. Om t. ex. k. m:t finge från sin minister i ett fritmmande land erfara att rTustnivgar der bedrefros och att tanken -Hos detta lands regering vore att göra ett anfall mot Sverige, så vore detta utan tvifvel ett stort skäl att anpkalla beviringen och i