Dagens Nyheter – 2 februari 1870, sida 2

skänka några timmars glömska åt hennes bedröfvade hjerta. Då hön insomnat, satte jag mig vid fönstret och blickade ut i den stjernklara natten. Jag frågade mig sjelf, om hon, :som förlorat hans kärlek, var olyckligare än jag, som egde den. CMidnatton var inne. Låset vreds sakta om, och dörrarne till min mors rum-öppnådes. Halfdan inträdde: Jag rörde mig icke, De tunga fönstergardinerna dolde mig helt och hållet. Han gick fram till mammas säng och blef stående der, betraktande hennes bleka, lidande ansigte. Länge stod har och såg på henne och gick derefter tyst och långsamt ur rummet. cAÄfven den natten hade ett slut. Min stackars mor vaknade vid soluppgången, vaknade till medvetande af sitt olyckliga öde. Jag hade icke tillslutit -ögonen på hela natten; icke haft en minuts glömska af hvad som passerat. På morgonen kom Halfdan till min mors nu reglåde dörr och -bad att få tala med henne. Vid ljudet åf hans steg skälfde hon, men svarade bestämdt att det var henne omöjligt återse honom, Jag ålades att frambära detta bud, Då jag gjorde det, såg han på mig med-en blick, som uttryckte bitterhet. — Är det du, som intalat henne att icke taga emot mig? frågade han,