Dagens Nyheter – 1 februari 1870, sida 2

skulle med god vilja låta föra sig mot fienden? Månne motionären, såsom en blifvande general Tornverhjelm, skulle vilja ställa sig i spetsen för en dylik armå af hjeltar, som af länsmannen mot deras vilja måst drifvas till exercisplatsen. Slutomdömet om motionen: blef:att den vore alldeles orimiig. Hr Nordström hemställde vördsamt till motionvären, om han icke ville återtaga sin motion, så mycket hellre som motionen sannolikt skulle, återkommen från utskottet, mottagas med ett bleklagdt nej. Hr v. Geijer erinrade, att motionen ej afsåge något annat än hvad som k. m:t 1865 hade föreslagit. Någon antydan att motionären åsyftade inställandet af. alla öfningar för beväringen finnes ej. Hvad han ville vote endast att öfningarne skulle så arrangeras, att de lemnade motsvarande valuta. Tal: instämde i motionens syftning, men vore långt ifrån att gilla motiverna, enär han tvärtom ville ha bort indelningsverket genom aflösning och önskade en annan organisation af vårt försvar än den nuvarande. Grunderna för denna organisation kunde tal. dock ej uppgifva; oeh han visste derför ingen äånnan utväg än den hr T. föreslagit för att få frågan löst. Han önskade derför att motionen måtte remitteras antingen till lagutskottet eller, såsom motionären begärt, till särskildt utskott. Hr Tornerhjelm förklarade att han ansåg sig böra återföra diskussionen, som råkat på afvägar, till dess egentliga ämne, hans första motion. Tal, utvecklade härefter närmare motiverna för sitt förslag. Beviringens öfningar äre otillräckliga, derom voro alla ense. Stammen utgjorde icke hela armån, men dess kärna och måste vara fullt utbildad och öfvad. Huru stor beväringen borde vara för att uppfylla de i motionen uppgifna vilkoren, detta bade tal. ej tilltrott sig kunna på siffran uppgifva ej. heller behöfva göra det, då i kammaren funnos så många utmärkta generaler oeh författare i krigskonsten, som nog kunde åtaga sig uppgiften att lösa denna gordiska knut. Någon förebråelse för ofullständighet i motionen i detta afseende hade tal: dessutom ej väntat sig, då han aldrig hört att någon motionär fullt utredt sitt ämne, utan förhållandet vore just, att motionerna remitterades till utskotten för att de der skulle utredas. Således: sk cka motionen till ett utskott och låt det framkomma med ett förslag. Ginge motionen igenom, så finge man åtminstone en del af beväringen bättre öfvad, och en oöfvad reserv funnes i alla länder, tal. kände till. Vunne den ej riksdagens bifall, då kunde: regeringen af diskussionen öfver densamma åtminstone draga den fördel, att hon finge veta i hvilken riktniug riksdagens opinion ginge och sedermera med ledning deraf sjelf framlägga ett förslag. 3 (Forts.) Andra kammaren. Remitterandet af motioner upptog andra kammarens hela sammanträde i går förmiddag. Dervid förekom äfven några debatter; så framlade hr Hedin några ytterligare motiverför sitt förslag om strafflagens revision och strafflatitudens inskränkning. Han begagnade ock tillfället att bemöta de inkast mot förslaget, som antagligen skulle komma att framställas. Hr P.A. Bergström komplimenterade den föregående tal. och medgaf, att den juridiska visheven ej kunde anses ha kulminerat i 1864 års strafflag, men denna lag är dock frukten af ett mångårigt lagstiftningsarbete, och tal. trödde ej att opinionen ännu är så: stadgad angående densamma, att. några ändringar äro af. verkligt kända behof påkallade... Talaren ;visade i hvilka många och väsentliga fall den nuvarande strafflagen förmildrande afviker från föregående strafflag, och han anmärkte att talet om att de obestämda straffen, eller latitudsystemet, är någonting aytt; saknar grund, ty strafflatituden . fauns. redan i 1734 års strafflag. Jemför man vår strafflag med andra länders af ännu yngre datum, t.: ex. Danmarky af 1866, så finner man der latitudsystemet ännu mer utsträckt. än hos oss. Hvad ;kbeträffar det af den. töregående talaren anmärkta förhållandet, att lika brott af olika domare blifvit helt olika bestraffade, så är det icke nog för ett rätt bedömande af dessa fakta: att endast läsa utslagen, utan man måste äfven läsa ransakningsprotokollen, af hvilka utan tvifvel tillräckliga förklaringar kunna inhemtas. Talaren skulle doek för sin del, och han trodde sig kunna lofra detsamma äfven för öfriga ledamöter i lagutskottet, med största sorgfällighet granska i hvad mån motionärens syfte kunde befrämjas. I anledning af hr Tamms motion om sammanslagöing af Stockholms och Upsala län inlade hir. Åkerhjelm; Borg och Bonde protester mot detta opraktiska förslag, visande orimligheten af dess genomförande. Hr Staaff ansåg icke heller att partiela förändringar af höfdingedömena vore möjliga, men trodde att en allmännare gränsreglering idetta afseende i en icke aflägsen framtid. skulle bli nödvändig, särskildt hvad beträffar de nordliga -länen. i Hr Sparres motion om. indragning af jernvägsbyggnadsstyrelsen föranledde civilministern hr Adlercreutz att, trots den åska som hotande mulli rade från Elfsborgsbänken öfver honom och alla styrelser, med undantag af.riksstyrelsen och länsstyrelserna, öfver hvilka ännu ett blidt solsken lyste, .yttta, några ord till sitt och derangripna styrelsernas försvar. Han måste först beklaga,