Dagens Nyheter – 1 februari 1870, sida 2

sätta min fot inom dörrarne på Stjernvik, men till dess ämnar: jag dagligen kommå dit. —Akta er, ni drifvet mig: till det yttersta. Jag ämnar icke fördraga edra besök. En kärlek utan framtid, sådan som er, får icke underhållas. Jag är ej den man som tål att hans styfdotter kompromettörår sig genom att gå på möten med en ung karl, som hon ickekan gifta sig med: — Och hvärför kan hon det icke ?utropade jag. Vill ni; löjtnant Reiner; att jag skall säga er skälet? Vill ni jag skall utropa det, gå att hela verldenlär känna hvadsom förmår er att visa mig bort från BStjörnvik? Våga det, och ni skall tvingas mig upprättelse. JeoTvingar mig dertill kKan ni lika Hitet, som att tvinga mig afstå från att besöka Agda. En paus uppstod: Halfdair såg ut som ett uppretadt lejon, hvilket öfverväger omr det med ens skall -döda sitt offer eller om det blott skall gifva det ett förkrossande släg af sin väldiga ram: Efter ett ögonblicks tystnad återtog han med dämpad röst: — I det hela taget har ni rätt; att det iöke är jag, som bör förbjuda er att uppträda på Stjernyvik; det är Agda, och hon skall äfven göra det: Han Fände sig från mig för att gå, men stannade tvärt, då jag med lägn och fast röst sade: