Dagens Nyheter – 1 februari 1870, sida 2

är af den fasta öfvertygelsen att ett af det nyn statsskiekets stora företräden ligger uti ett nirmare, ett fullkomligt öppet meddelande mellar regeringen och representationen. Jag tviflar in galunda, jag är fastmera derom förvissad, äv. anlopp mot detta anslag skola komma att ske; men att de skulle. vinna uti styrka och vinn: stöd uti: den åtgärd jag nu förordat, detta är något som jag ej kan tro, helst då åtgärden i. stödd på framlagda skil, som kunna besvaras. : Den omständigheten att en generalorder utgåt som afser en anordning af detta års bevärings möten, äfven dem för andra klassen, tror jag. ej. verka någgt. hinder för åtgärden; denna order utgår hvarje år vid viss tid, och tanken på inställandet af andra klassens beväringsmöten had: redan dessförinnan hos mig blifvit väckt, ehuru den då ännu icke var något bestämdt beslut Det var derför så mycket nödvändigare att för alla eventualiteter gifva föreskrift om andra årets möten. Detina åtgärd var så mycket riktigare som -den. utgjorde, -så att säga, ett program för framtiden, det program k. m:t var besluten at: följa för dessa öfningar från början till slut, och genom det tillkännagifvande det innehöll innebar -det en uppmaning: till-de respektive rege mentena och kårerna att:så bedrifva sina öfnin: gar på sina mötesplatser, att de samöfningar. som voro ifrågasatte mellan stammen och bevi ringen i samma läger, kunde åstadkommas. En använ Order, som borttög tillämpningen af en del af de i förra ordern gifna föreskrifter — se der betydelsen i militäriskt afseende af den åtgärd jag nu omtalat — skulle kunna anses innebära en anvisning för framtiden. Detta bron mot den militära lagen står uteslutande för mir egen räkning, och det skall, som jag hoppas, ej belinnas särdeles komprometterande efter den upplysning, att någon åtgärd, någon xerkställighet, ännu icke följt på den först gifna föreskrif. ten, särdeles i afseende på den detalj-.som är i fråga: Någon oreda är den långtifrån att åstadkomma, utan bringar tvärtom ordning i det hela. terstår den omständigheten, att åtgärden kunde få utseende af svaghet och eftergift, att den så skulle bedömas af och vara ofördelaktig i opinionen. Om någon. skulle förebrå mig att i denna riktning handla oklokt, så kommer denna före bråelse — jag är derom viss — icke att drabba. mig. Ty lika litet jag bestämmes af sådana konsiderationer i detenskilda lifvet, lika litet gör jag det i det offentliga. Jag har med förtroende vändt mig till riksdagen, oförbehållsamit och öppet tillkännagifvit de åtgärder jag ansett mig böra göra i det allmännas intresse. Har denna eller någon annan åtgärd stört riksdagens förtroende till mig och framkallat sådana förhållanden som göra omöjlig min embetsförvaltning i den riktning jag angifvit, då må jag träda tillbaka. Sedan jag nu utvecklat; skälen för mitt förra yttrande, vill jag öivergå till några erinringar i anledning af hr Tornerhjelms motioner. Af hvad jag redan haft äran att yttra rörande vårt landtförsvar framstår oförtydbart den stora vigt jag fäster vid beväringsinstitutionens tillvaro, vigten af dess fullkomnande för vårt fosterland. Men med denna åsigt är det också omöjligt för mig att dela motioniirens mening;i hans första förslag, utan måsie jag motsätta mig hvarje åtgärd som afser att till ett högst ringa fåtal inskränka den exercisskyldiga beväringen. Motionären har visserligen icke i tydliga ordalag framställt ett-sådant yrkande, men af motionen synes den slutsats kunna dragas att han tänkt sig ett i högsta måtto inskränkt? antal exercerande. Om nu en sådan åtgärd icke utanr fara för vårt försvar kän vidtagas, så följer ock deraf samt måste för hvar och en befinnas alldeles uppenbart att motionärens andra förslag om inställande tills vidare af all öfning för vår:beväring är i hög grad äfventyrligt.. Till ett sådant förslag: skall riksdagen, jag vågar derom vara fullt förvissad, icke samtycka, lika litet som jag kan lemna min medverkan till genomförande af ett sådant förslag. r Hr Hazelius anmärkte mot motionen att.den tycktes vara skrifven.så tidigt på dagen eller så hastigt, att den för talaren icke vore klar, och detta gällde icke blott ordalagen utan äfven, tankegången. Tal. kunde ingalunda förstå hvad som menades med uttrycket, att beväringsmanskapet under fredstid borde öfvas i mån af behotvet för armöns komplettering och imån af antalet befintligt befäl! Hvad menades härmed komplettering af stammen? Den vore:ju alltid komplett... Menades dermed att de till. åtskilliga ändamål indrågna vakanta numren skulle under fredstid ersättas med beväring? TI afseende på förhållandet.-mellan beväringen-och betälet erinrade tal., att, då det nu befintliga befälet är. tillräckligt för att öfva hela beväringen, både för, sta och andra klassen, så kunde man ej antaga annat. än att motioniärens mening vore att begge klasserpa: också skulle öfvas;-men detta-antagande strede alldeles mot hr T:s tanke i denna motion äfvensom mot innehållet af den andra motionen. Den svåraste ammiärkningen tal. hade att görå mot motionen; var dock att den under. gräfde.helt och hållet allitanke på vårt försvar; tychvarifrån skulle källan för våra försvarskrafter komma, om icke från beväringen. Huru vöre det med en sådanh beväringslag möjligt att förstärka armen, om den genom: strider och sjuks domar blitvit. decimerad.. Krigsförhållandena i våra. dagar fordrade dessutom en stor styrka. Huru vore det väl möjligt. att motionären kunde