Dagens Nyheter – 1 februari 1870, sida 2

— Icke heller detta förmår. ni. Agda älskar mig, och om hon än förbjöde mig besöka sig, skulle detta icke inverka på mig. Jag vet att hon behöfver en tillgifven Vän, och min kärlek för henne är så stor, att jag icke skulle hörsamma: hennes befallning. Jag skulle komma för att visa, att intet på jorden kan aflägsna mig från hende: Jag beredde mig på att Halfdan skulle kasta sig öfver mig; men den knutna handen, som han höjde mot mitt hufvud, sjönk och han mumlade: — Ni ljuger, hon älskar-er icke. Han gick; utan att tillägga något vidare. Jag stod qvar vid: stranden för att samla mina tankar och öfverlägga huru jag börde håndla.: Jag insåg att-mycket stod på spel, men jag hade beslutat att befria Agda från beroendet af hans passion, och jag skulle det äfven. Trots allt detta kom öfver mig en förkänsla af att striderna skulle blifva svårare än jag beräknat. CMiddagsklockan. ringde: Jag inträdde i salongen: Ottilia samtalade der med professorn. Hon såg upprörd-ut. Straxt efter mig kom Halfdan, Han vände sig till Ottilia och frågade: — Hvar är Agda? Ottilia rodnade. och svarade att hon förmodade Agda snart skulle infinna sig. Jag hade aldrig hört Ottilia. tala till måns nen så som hon nu gjorde, icke heller förr