Dagens Nyheter – 1 februari 1870, sida 2

nevarande år inställa andra klassens möten, om nemligen en besparing på dettaårs anslag derigenom kunde vinnas. Efter att ha uppgifvit besparingens belopp, tillade jag: ett sådant inställande af detta års möten kan jag så mycket mindre motsätta mig som jag varit betänkt på att, sedan auktionsprisen vidupphandlingen af mötets förnödenheter hunnit inkomma och derpå grundade fullt tillförlitliga kalkyler kunnat uppgöras, hos k. m. göra framställning om en sådan åtgärd. Häraf torde framgå att jag principielt ogillar hvarje inskränkning i den anslagna öfningstiden och att jag med fästadt afseende särskildt på nästa och derpå följande år på det bestämdaste motsätter mig en sådan. Att emellertid omständigheter finnas och skola komma att flitas som göra en tillfällig inskränkning 1 dessa öfningar både påkallad och berättigad, det lärer väl ingen af er, mina herrar, vilja bestrida. En omständighet, som i mina ögon gjort åtgärden påkallad, ligger nära till hands och som utan tvifvel af hvar och en bland er, m. h., inses, är. att det ständiga öfverskridantet af förslagsanslagen å flera eller färre hufvudtitlar och måhända särskildt å den fjerde och på det anslag som nu jär i fråga har sedan längre tid tillbaka försvårat hvarje statsreglering och gjort det till en synnerlig nödvändighet att vid: upprättandet af densamma i första rummet vara betänkt på fyllandet at den från föregående år uppståndna balansen. Ett sådant tillstånd är outhärdligt och har för hvarje departementschef gjort det till en pligt att söka få anslagen uppförda till ett belopp -som motsvarar de verkliga utgifterna och verka derhän att nya förbättrade förhållanden så fort som möjligt inträda. De förhållanden. som gjort denna minskning möjlig och utan hvilken jag, oafsedt dess önskvärdhet i öfrigt, icke skulle hafva fallit på tanken om dess förverkligande, iro följande. Ir sker en länge påtänkt jemkning i beväringsdistrikten, hvarigenom en så piss stor omstörtning kommer att ega rum, att en del regementen få till öfning mottaga flera hundra, man mera än förut, liksom andra, få lemna från gig en lika stor styrka. En förflyttning af munderingspersedlarne och en större personal vid somliga regementen blifver häraf en följd, och deraf följer åter igen att en del regementen måste mottaga en större styrka beväring än de från början haft. Denna omständighet försvårar kontrollen öfver redovisningen och åstadkommer utan tvifvel för mången af de värnepligtige som underkastas denna föräuvdring olägenheter. Ur: militärisk synpunkt hafva nya reglementen blifvit af erfarenheten från: sednare tiders krigshändelsen nödvändiggjorda. Dessa reglementen komma att tilldelas hela infanteriet. Stammen; såväl befäl som trupp, är väl vidtiden för :samöfningarnes början med beväringens andra klass, icke fullt frimmande för dem, men iär dock icke då fullt förtrogen med alla derås särskilda detaljer. Att under sådana förhållanden tillkalla äfven beväringen och: splittra det fåtaliga, med sina egna åligganden måhända icke fullt. hemmastadda befälets krafter mellan dessa tvenne slags rekryter, stammen och beväringen, skulle icke lända till fördel för det hela, utan hämmande inverka på stammens öfning och beväringen ej heller kunna vinna den utveckling, som den under andra förhållanden hade rätt att fordra. Häirtill kommer att andra klassens beväring skulle komma att i år öfvas med andra gevär, med gevär af annan konstruktion än stammen, hvilket i sin mån skulle: störande inverka på öfningarne. Besluten, som jag är, att föreslå k. m:t att beväringen med nästa år tilldelas gevär af samma Konstruktion som stammen för alla dess öfningar, bör denuw olägenhet med nästa år försvinna. Härtill skulle kunna liggas ännu ett skäl, som dock endast har billighetskänsla till grand. Beväringen har från och med i år fått sig medgifven rättighet att hålla sig egna, med fastställd modell. öfverensstämmande persedlar. . Denna åtgärd kan. naturligtvis icke vara till samma fördel för den nuvarande andra klassen som för den första. Beväringsinstitutionen kommer om ett år från och med detta år att få ett nytt tillstånd, hvilket likvälföreträdesvis genom den nuvarande första klassens inträdande såsom den andra kommer att vinna sin fulla tillämpning. Denna omständighet är det, mina herrar, som kommit mig att finna att inställandet af andra klassens möten för detta år vore mindre menligt och som kommit mig att vara betänkt på och.nu beslutat mig för att föreslå den så högt klandrade, stora spöken framkallande åtgärden. De förebragta skälen torde i de flestas ögon ega någon giltighet; och då åtgärden, efter mitt sätt att se, är för mig liktydig med en pligt, har jag icke kun nat tveka att vidtaga densamma, och jag vet icke hvilka skäl som skulle förmå mig att handla annorlunda. En omständighet skulle måhända kunna anföras, den nemligen, att anlopp på detta anslag vore att befara och att en eftergift i förtid vore atwt öka anspråken på sådana och gifva stöd för deras åsigt som anse att all öfning är öfverflödig. Jag vill härvidlag till en början först bestämdt förklara att åtgärden icke iär-en eftergift hvarken för: den ena. eller,den andra åsigten, utam att tanken på densamma hos. mig uppstått i samma stund alla med denna fråga förenade konseqvenser för mig framstodo. Man kan: fråga, om denna eftergift, detta tillmötesgående, då inom representationen inga öfvertygande skäl för densammas nödvändighet kunnat förebringas. varit påkallad. Men är den då. denna