Dagens Nyheter – 31 januari 1870, sida 1

— 189 — skall aldrig medgifva att Agda gifter om sig. Nej, aldrig. — Hon är enka och kan utan tants medgifvande göra det, svarade jag. cOttilia såg på mig. Hennes ögon fingo ett uttryck af harm, som jag icke trodde att de kunde erhålla. ij — Du misstager dig, hon älskar sin mor för högt att göra något som för alltid skulle skilja oss åt. Den dag Agda inträder i nytt äktenskap, afsäger hon sig mig. Ottilia gick från mig. Jag satt qvar, försjunken i tankar. Agda skall oaktadt allt blifva min, det svär jag. Några högst vigtiga affärer tvungo mig att dagen derefter resa till C—stad, der jag nödgades qvardröja några dagar, och först på söndagen återvände jag till Hammarström. Emilia var fortfarande på Stjernvik. Min bror och svägerska kommo till mig just som jag stod i begrepp att åter lemna mitt hem, för att besöka Agda. Jag sade dem att de fingo ursägta, men marken brände under mina fötter, så otålig var jag att återse Agda. — Jag tror att Agda fått ett svårare problem att lösa än som är möjligt för en qvinna med hennes hjertelag, sade min bror; min enskilda öfvertygelse är, ätt du blir föga välkommen på Stjernyik, tillade han. — Jag Har aldrig varit välkommen hos Agdas föräldrar, svarade jag; men det är icke dem jag besöker, utan Agda.