Dagens Nyheter – 31 januari 1870, sida 1

ST MEDANS? Cd MER med förräderi mot hvarje uppväxande generation att resonnera i detta ämne såsom man vanligen gör. Hvyad betyder det? säger man — nog begripa barnen när deras omdöme mognar att många bibliska berättelser äro diktade, äro sagor likasom katten i stöflorna och Lunkentus, m. fl. berättelser af sagonatur, mot hvilka ingen anmärker att dessättas i barnens händer, derför?att de roa dem och ingifva dem håg att läsa. — Om förlof, skilnaden är himmelsvid. Det betyder att J viljen bygga den förnuftiga varelsens religiösa och sociala troslif på en falsk och vidskeplig grund. Ty man måste märka att Mästerkatten i stöflorna ej framställes annorlunda än såsom dikt, den tillåtes i sin ordning falla till intet, till en såpbubbla att förnöja barnets fantasi — under det att den bibliska berättelsen, med alla de slutsatser som derur kunna härledas, framställes i allvarsam mening, på vers och prosa predikas såsom sanning, såsom inledning till lefvande Guds ord, såsom trovärdigt innehåll i den kodex, hvilken bär namn och anseende at kristenhetens heliga skrift, hvaraf intet får ändras eller borttagas, intet förnekas, allt är af Gud dikteradt, idel sanning från början till slut. Vi protestanter häpna såsom oss vederbör öfver en föreslagen påfvens ofelbarhetsdogm — och vi bekänna en fullt lika orimlig hos vår papperspåfve, uti större delen af dess gamla testamente. Den pedagogiska fördragsamheten knuffas ej det aldraringaste af att i barnasjälen såsom oomkullrunkeliga sanningar ingifva berättelser om huru Gud talade till alla patriarkerna, Moses m, fl, huru han brottades lekamligen med en, sedan han befallt en annan att offra sin son, huru Herren måste låta Moses utföra trollkonster för att få Israels barn ur Egypten, huru han lät en fisk uppsluka en helig man för att transportera honom lefvande till annan ort, samt föra en annan lefvande till himlen i en eldvagn. Dertill framställes Gud på andra håll befallande jordens mäktiga att leda folken till krig på lif och död mot hvarandra, ofta med särskild tillsägelse att nedhugga allt af qvinna födt m. m., som hvarken kan eller bör specificeras, — men hvilket allt, nedlagdt såsom sanning i barnasjälen hos det stora flertalet af folket, som ej vinner sin tillbörliga utveckling och som framdeles måhända ej kan eller vill låta förnuftets tvifvel få insteg, qvarligger såsom en bedröflig rot till lättrogen vidskepelse, till tro på de orimligaste hörsagor utan pröfvande eftertanka, till den aldra krassaste uppfattning af Gud;hans egenskaperoch afsigter med menniskoslägtet, till en helt förvänd föreställning om den ena menniskans rättigheter gent emot den andras, såsom förestafvade-af en despotisk nyck eller en passionerad känsla, samt till inkarnerad tro. på trolldom oeh vidunderligheter af alla slag. Är det-rättåsoch kan man viona något sedligt eller intellektuelt. godt ändamål när barnet i religionsinledningen inläres alla Moses och andras trollkonster : såsom till och med utgående från Gud sjelf, under det sednare all trolldom af religionsläran förnekas? De beskrifvande sinliga intrycken fästa sig lätt och säkert i barnets. själ, ej så de abstrakta lärorna — -och man. bör undvika de förra, när de måste förnekas af de sednare. För ej längesedan beklagade sig en af våra prester deröfver att råheten bland folket är så stor, att en 16 eller 17 års flieka, hvilken fullständigt genomgått folkskolan, under nattvardsberedningen befanns och förklarade sig fullkomligt tro på: trolldom. Vi kunde blott svara den förvånade folkupplysaren: Än sedan! Ni tror ju sjelf, eller lär folket att det skall tro på Moses underverk och Elias himmelsfärd — åtminstone på Betlehemsstjernan, bespisningen af 5,000 män, uppväckelsen af enkans son från döden o. s. v.2 Hvad har pni då att säga, om en stackars flicka af folket, som saknat sund förståndsutveckling, lika väl