Dagens Nyheter – 31 januari 1870, sida 1

— 188 — af Halfdan, och den förtjenar att du i din ordning fäster afseende på hans vilja. — Är det: en skänk, mamma lilla, så är det en till-min äflidne man, -genmälte Agda. Jag skall alltid vara Halfdan tacksam för hvad har gjort för öfversten, men jag kan ej drifva min: tacksamhet så långt att jag fogar mig efter hans nycker. Detta måste du förlåta. Jag ämnar således behålla Törnstedt här och äfven taga mot mina vänner, oaktadt detta ieke behagar Halfdan. Emilialoch!Justus hafva så ofta under bärnaåren kommit! mig att glömma min sorg öfver att du drog bort i främmande land med en främmande man, ått de hafva rättighet till min varmaste tillgifyenhet. — Du gör mig ledsen, Agda, sade Ottilia och tårar stego upp i hennes ögon. Agda, som vid denna syn kände sitt mod svigta, gick hastigt frånoss. — Emilia, utbrast Ottilia, förmå Agda afstå från att låta professorn stanna qvar här. — Jag kan det icke, förklarade Emilia. — Nå än du, Justus, du som håller så mycket af Agda, kan du ej öfvertala henne dertill? frågade Ottilia och såg bedjande på mi E. Uppriktigt taladt, tant, jag skulle icke vilja det, genmäte jag. Men -besintia då att den mannen är förälskad 4 min dotter; att hän har för afsigt att frin HIN Kenhö dch att det tr ovisst hvad svar Agda kan gifva. Jag är tröstlös;ty jag