Dagens Nyheter – 29 januari 1870, sida 2

Klockan half -sju på morgonen resto jag från Stjernvik. Agda var redan uppe. Hon bad mig att jag skulle komma åter snart, och så bjöd hon dig till middagen. Hon sade då jag for: — Kom tillbaka så fort som möjligt: Jag går ned till stranden för att höra på hafvets sång till dess det ringer till frukost, och då hoppas jag du är hos mig. — Klockan är nu nära ett, utbrast jag. — Du har rätt; jag har dröjt, men jag har icke kunnat blifva färdig förr, förklarade Emilia. Käre Justus, laga att kusken genast kör fram med droskan. Åker du med eller kommer du efter, tillade Emilia, men afvaktade icke mitt svar, utan sprang ut för att ytterligare gifva några befallningar. Jag följde henne ej, jag föredrog att komma efter. Man åt icke middag på Stjernvik förrän klockan fyra. De timmar jag tillbragte allena upptogos af planer för framtiden. Klockan tre red jag från Hammarström. Kosta hvad det ville, skulle Agda blifva min. I salongen på Stjernvik fanns, då jag inträdde, icke någon mera än Agda. Hennes ansigte var lugnt, men det bar spår efter tårar. Hon log vemodigt, då hon räckte mig sin hand. — Välkommen, sade hon, jag önskade just nu att du skulle komma. Jag har hela dagen längtat efter att få se dig. — Låt mig blicka in i dina ögon, svarade