Dagens Nyheter – 29 januari 1870, sida 2

förslag om sättet för deras upptagande, enär detta ej vore någonting förnärmande folkets för sjelfbeskattningörätt. Slutligen anmärkte tal. att han: ej gillade att ett statsråd, på sätt den sista sjö ministern gjort, afginge dagen före riksdagens öppnande, utan annat skäl än att han måhända : vore pensionsmessig. Ett statsråd vore nemligen något helt annat och mera än en vanlig embetsman. Hr C. G. Mörner granskade utförligt flera delar af den k. propositionen. Han ansåg ej hofrätternas tjenstemän öfveransträngda. Beträffande vissa dyrbara besparingar på fjerde hufvudtiteln, neml. n del ännu dugligt befäls öfverflyttande på indragningsstat, påkallade talaren statsutskottets synnerliga uppmärksamhet. Äfven mot anslagen på femte hufvudtiteln samt anslagen på åttonde till musikaliska akademiens och k. bibliotekets nybyggnader tramställde talaren anmärkningar. Talaren ville ej höja briänvinsbeskattningen, enär densamma, i stället för att öka statsinkomsterna, blott skulle tjena till att framkalla lagbrott. Hr Henning Hamilton erhöll nu ordet och tillbakavisade i ett längre anförande de motskäl, som under diskussionens lopp framkastats mot hans kritik af den k. propositionen. Han trodde äfven, att de återvändande statsinkomster, hvarpå finansministern hoppades, ingalunda vore detsamma som ett ökadt välstånd, enär vi just förskaffa oss våra statsinkomster genom bränvinskonsumtion och import af utländska lyxartiklar. Tal. vidhöll sina åsigter om fördelen af att bortt:ga en del äldre utgiftsposter, för att få medel till att fylla uppkommande nya behof. Att regeringen, beträffande inställande af en del af irets beväringsöfningar, giek talarens antydningar om sparsamhet i denna riktning till mötes, visade ju att han ej haft orätt. Man kunde ju genom höjande af beväringsmåttet undgå den förhatliga lot:ningen. Hr Wachtmeister besvarade de fordringar på indragningar och besparingar, som under diskussionen riktats mot hans departement. Lefnadskostnaderna i London voro dryga och en generalkonsul derstädes kunde ej gerna anses alltför högt aflönad med 24,000 rdr. De honom underlydande tjenstemännens löner vore ock ingalunda för högt tilltagna. Öfriga kostnader för detta generalkonsulat vore alldeles icke öfverdrifna, enär lokalen borde vara belägen i Londons centrom, City, och de juridiska biträden, som ständigt erfordrades för att bevaka generalkonsulatets. intressen vid de särskilda domstolarne, äfvensom med resekostnader m. m., i England! .ro, i förhållande till hos oss, mycket dyra. Att anställa aflönade konsuler i Englands förnämsta hamnar mötte binder af tvenne skäl, nemligen att tillgångarne voro otillräckliga och att de nuvarande vicekonsulerna ej kunde utan skäl afskedas. En blifvande utrikesminister vore naturligtvis: oförbindrad att, om ett vicekonsulat der blefve ledigt, förordna en svensk eller norrman till konsul på samma plats. Men tal. komme aldrig att hos k. m:t föreslå något dylikt, ty han ansåg att den engelska centralisationen i London fordrade en svensk-norsk generalkonsul derstädes med ett odeladt distrikt. Det vore mindre lämpligt att till svensk-norska: vicekonsuler använda. engelska affärsmän, men ingenting hindrade ju, att man dertill för framti den toge svenskar eller norrmän. De anmirkningar mot det diplomatiska befordringsväsendet, som et föregående talare framställt; ogillade tal. alldeles: han ville ej medgifva, att diplomatiska poster besättas med eiviltjenstemin ur andra embetsverk eller med militärer. Visserligen kunde utmärkt dugliga dylika diplomater finnas, men tal. ansåg att det nu mera än förr fordrades en särskild uppfostran och utbildning för att passa för den Aiplomatiska banan. Sverige. egde idee betydelse i den diplomatiska verlden, och såsom sjöfarande nation intog Sverige-Norges folk det tredje rummet. Tal. skulle derför af alla krafter motarbeta de antydda förslagen. Hr Wijkander ansåg det farligt att lemna detta års beviäringsklass utan öfning och trodde att en en sådan sparsamhet, som alltför mycket erinrade om frihetstidens, kunde blifva ganska vådlig. Sedan hr J: O. Mörner framstillt några anmärkningar mot förslaget att förändra en del båtsmanskompanier till soldater, yttrade sig hr Rydqviss i ett längre föredrag, hvaraf dock föga kom till: referentens öron, om vårt konsolatväsende, hvilket syntes honom i flera hänseenden tarfva en grundlig revision. Statsrådet Carlson tillkännagaf, att beträffande musikaliska akädemien och k. biblioteket alla möjliga upplysningar skull8 tillhandahållas statsutskottet. Hr Henning Hamilton rättade, å en föregående talares vägnar, ett misstag, som denne begått, beträffande ord i kammaren uttalade af hr krigsministern Abelin, som, förekommen häraf, blott tillkännagaf att han afstod från ordet.Disekussionen afslutades kl. något öfver 4, och den kungl. propositionen remitterades härefter till statsutskottet. Statsrådet Leijonhufvuds anförande, som af vår referent ej hördes, var, enligt Aftonbladet, af följande lydelse: Sjöministern Leijonhufvud erinrade, att han först dagen före riksdagens öppnande blifvit utnämnd till det embete han beklädde, och han kunde derför, då han till besvarande upptog de