Riksdags-Nyheter. Första kammarens onsdagssammanträde. (Forts. fr. n:r 1553). Hr Tornerhjelm ansåg att de föregående talarnes yttranden i allmänhet varit mycket sväfvande oeh ville derför yttra sig i mera bestämda ordalag. Det gällde här endast att uttala sina tankar om bästa sättet för fyllandet af statsbristen. Härtill funnes tre medel: lån, högre beskattning eller besparing. K. m. hade föreslagit de två förstnämnda utvägarne. Tal. ville för sin del hvarken höja allmänna bevillningen eller bränvinsskatten, på skäl som af föregående talare blifvit anförda. — Angående första hufvudtiteln vore intet att säga Påandra hufvudtiteln kunde ingen besparing göras, ej ens af de till förstärkande af hofrätternas arbetspersonal nu begirda 10,000 rdrna; ej heller på tredje hufvudtiteln. På den fjerde deremot funnes något att bespara och icke så obetydligt. Tal. skulle gå direkt på målet och ville derför förklara att han ansåg anslaget till beväringsmanskapets öfningar kunna helt och hållet indragas. Nyttan at dem motsvarade ingalunda kostnaden. Den militära bildning beviiringen nu finge vore endast en halfbildning och de penningar som härpå användes bortkastade. En besparing af 400,000 rdr årligen kunde på detta sätt vinnas, anslaget till underbåll af materialier för beväringen ökas och dagsverken till ett värde af 800,000 rdr besparas. Tiden för beväringens öfning vore nu allt för kort, och man kunde hoppas att regeringen skulle vara så väl underrättad om de politiska förhållandena, att vi icke kunde helt hastigt och oförberedt få oss ett krig på halsen. Ett försvarskrig kunde, hoppades tal., icke komma i fråga så plötsligt, att icke försvarsåtgärder förut kunde vidtagas, och tal. hade sig bekant att tillgångar för oförutsedda behof i detta fall funnos. Hr v. Geijer instämde i afseende på beväringens öfningar samt det lägre: armebefilets aflöning i de af hr Hamilton i måndagens sammanträde uttalade åsigter. Hr Reutersvärd opponerade sig mot bevillningens höjande, enär han ansåg denna beskattning hvila på en orättvis grund, och förordade i stället en högre indirekt beskattning, helst genom förhöjning i tullsatserna, men motsatte -sig all höjning i bränvinstillverkningsafgiften. Hr Wallenberg. Man hade begirt 10,000 rdr till hofritterna. Någon indragning af hofrättsdivisionerna önskade tal. för sin del ej, då man icke kan betala för mycket för att erhålla en snabb rättvisa. En snabb rättvisa är en dubbel rättvisa, I afseende på anslaget till fångvården ville talaren nämna, att den öfvertygelsen vore allmän i landet, att fångarne hade det bättre än de tattige fria. Angående skolväsendet vore tal:s mening, att man i allmänhev i våra offentliga skolor ej får lära för mycket, men väl för länge. sigten att skuldsatt egendom skulle taxeras mindre in skuldfri kunde tal.. ej gilla. Om nya skattetitlar. behöfdes, borde regeringen framligga