Dagens Nyheter – 29 januari 1870, sida 2

gen, ser bra ut, han har en vacker fästmö, han har tagit ut lysning och han har en väl sorterad vinkällare. Det sistnämnda hade några företagsamma män fått kännedom om, och en vacker dag... kanhända en qväll. ..i förra veckan bröto de sig in i källaren och bortförde derifrån åtskilliga dussin buteljer fina viner och spirituosa. Det var en motgång, onekligen. Men lyckan har ej helt och hållet öfvergifvit sin utkorade. Han har fått igen, om icke allt sitt vin, så åtminstone ett dussin syperb whisky. Öch han har satt sig före att gästerna på hans bröllop ej heller skola komma att känna någon saknad af de andra bortkomna goda varorna. kare-tfogik. En åkardräng vid namn August Andersson stod i går inför polisdomstolen, tilltalad för att, under vårdslöst körande Malmtorgsgatan framåt, ha kört öfver en person. Domaren. Nå, du körde öfver flickan? Andersson. Ja, si... för hon gick i vägen. å dä va inte mitt fel. Dom. Hur gammal är du? Andersson. Aderton år. Dom. Och din husbonde har anförtrott dig att köra parhästar här på gatorna... Det tror jag ej du är vuxen. Andersson (lugnt). Åh, vet domarn, dom ä inte några sprakfälar; di springer inte ifrån en, dä säkert. Dom. Så mycket sämre då att köra öfver folk. Andersson. Jaha, men sir domarn jag reste opp å borsta åfna efteråt; för resten ä inte hästarna farliga. Dom. Målet uppskjutes till om måndag, för vittnens hörande. Andersson. Ja, men, ja borsta ju åfna, å då tycker ja ... Dom. Adjö med dig nu . . . kom igen om måndag. Andersson (i det han aflägsnar sig). Men när ja borsta åfna, så . . .