Dagens Nyheter – 29 januari 1870, sida 2

jag det aldrig blir något af. Halfdan är ursimnigt . kär i Agda, tillade hon med en ton, som om hon berättat en stor upptäckt. Jag har: visserligon. misstänkt något dylikt, men icke ens för mig sjelf velat erkänna det, så otäckt. föreföll det mig. Nu, min stackars bror, finnes icke något tvifvel mera. — Kära: Emilia, tala icke i förtäckta ord, utbrast. jag, utan redogör för hvad som kunnat gifva dig en så beklagansvärd visshet. — Du skall få höra och sjelf döma. Dörren hade icke väl blifvit tillsluten efter den sista af gästerna, än Halfdan utan afseende på min närvaro vände sig till Agda, sägande: — År det din mening att fortfarande i ditt hus: behålla den der artisten? — Jag har lofvat honom att få kopiera de taflor-han. önskar. Min aflidne man erbjöd honom det;--svarade Agda helt lugn. — Men jag säger att han ofördröjligen måste bort, i annat fall låter jag: kasta honom på porten, sade Halfdan. Stjernvik tillhörer mig, och jag ämnar icke tillåta att han målar af mina taflor eller vistas i mitt hus. — Halfdan du glömmer dig, afbröt Agda med värdighet... Stjernvik tillhör ännu mig. Den första oktober är det ditt, intill den dagen tänker jag icke medgifva att någon, som gä tar hos mig, förfördelas. Alla som besöka mig, vore det än den blifvande egaren af Stjernvik, måste iakttaga den höflighet, jag har rätt att fordra af dem, som begagna sig