Dagens Nyheter – 28 januari 1870, sida 2

föreslagit åt generalkonsuln i London vore något stor och att det hade varit lämpligare att fördeia denna summa på konsulater i andra orter, der vi ha handel och der vi ganska väl behöfva hafva goda svenska agenter. På tal om denna huafvudtitel ville tal. vördsamt hemställa omicke det vore möjligt att i stället för att, så till sägandes, uppfostra en diplomatisk kår, de särskilda diplomatiska befattningarne skulle kunna bestridas till större delen af embetsmän, som toges från andra verk. Tal. trodde ait de diplomatiska ärendena icke skulle förlora sirdeles mycket på en sådan förändring, men väl vinna. Han kände allt för väl, att vi ätven under den sednaste tiden haft många utmärkta män som uppfostrats till diplomater; men vi hade också under samma tid haft skickliga diplomater, som aldrig förut tjent i diplomatiska kåren t. ex. en Löwenhjelm, en Palmstjerna, och sådana funnos äfven i denna kammare. De kunde först här hemma arbeta ett eller annat år och sedan skickas utomlands, der förvärfva sig kärnedom om utlandets förhållanden och kunna tillgodogöra sig den, när de sedan kommo tillbaka. En ekonomisk vinst skulle kanske också blifva följden härat, så till vida att särskilda pensioner och exspektanslöner å denna hufvudtitel ej vidare skulle behöfvas. I afseende på fjerde hufvudtiteln anmärkte tal., att han i afseende på behofvet af öfningar för beväringsmanskapet hyste en motsatt åsigt mot hr Hamilton. Önskade vi hafva något försvar, så. behöfde vi sannerligen både folkbeväpning och stamtrupp och då borde vi icke frångå den tanken, utt låta exercera så många som möjligt. Freden vore ej säker, och ville vi hoppas på hjelp från utlandet, så vore första vilkoret att göra allt för att söka försvara sig sjelf. Att minska anslaget till skarpskytteföreningarne ginge ej heller an, då detta skulle anses som en demonstration, som skulle representationen icke egn intresse för dessa fosterländska min, som offra tid, omsorger och betydliga kostnader för att lära sig försvara sitt fädernesland. — Beklagade femte hufvudtiteln, om medel skulle dragas från den. — Under sjette hufvudtiteln förekomme några utgifter, å hvilka indragning borde kunna ske. Der vore nemligen föreslaget 60,000 rdrs ordinarie anslag för det ekonomiska karteverket. Samma summa skulle också topografiska kåren ha. Så komme det geologiska karteverket med 55,000 rdr. Således ett anslag för alla tre karteverken af omkring 180,000 rdr. Nyttan af det geologiska karteverket ur praktisk synpunkt betviflade -. talaren cch hade aldrig hört någon kunna säga hvaruti den skulle bestå, men ville ej förneka att det i vetenskzaplig afseende kunde vara ganska intressant. Önskade att detta verk skulle sammanslås med det ekonomiska, hvarigenom besparing skulle uppstå. Anslaget till vattenaftappningar i de norra länen hade ej behöft höjas från 60,000 till 90,000 rdr. Afvittringarne i Norrland kostade nu 170,000 rdr. Att de bedrefvos i denna stora skala medförde den olägenheten, att många af dem som nu sysselsätta sig med dem genom en stor minskning af anslaget på en gång, helt hastigt skulle befinna sig utan bröd. Det borde derför successivt nedsättas. På åttonde hufvudtiteln funnes åtskilliga anslag som ej nu beköfde beviljas, t. ex. anslaget in trädgårdsskolor. Undervisning i trädgårdsskötsel borde kunna åstadkommas, hvilket redan skett i de flesta länen, utaf de inkomster -som landstingen eller hushållnings siällskapen . hade, och deras inkomster af brän vinsmedlen vore ganska betydliga. Det begärda anglaget till en seminariebyggnad i Wexiö ville tal; ej heller bevilja. Han kände visserligen icke till huru pass tvingande skil till detta anslag törefunnes, men motiveringen förekomme honom ganska narraktig: distanser att tala om i Wexiö tunnes ej. Seminarierna borde för öfrigt sammanslås. med de öfriga läroverken, och det kunde Kända att frågan derom inom icke så långt aflägsen tid komme å bane. ; Hvarifrån skulle man nu skaffa penningar, då man; såsom :tal., hvarken ville öka bevillningen eller bränvinsskatten? Jo, från skatt på tobakstillverkningen. Vi måste lägga accis på tobak på samma sätt som vi redan hafva på bränvin; tobaken ger redan i Frankrike öfver 300,000,000 frank, och efter samma beräkning bör deniförhållande till folkmängden gifva-30,000,000 i samma mynt. Kunde ej detta gå för sig, så vore det bättre att öka tullen å kaffe än att höja bränvingsaccisen, enär denna skatt ej, öfver hufvud taget, på landet åtminstone, träffade den fattige. Bränvinsskatten deremot gjorde detta; och det vore orimligt att fordra att den fattige skall skatta mest. Tull kunde äfven läggas å hvete !och hvetemjöl. Ingendera af dessa tvenne sistnämnde skatter träffade denfattige, utan den rike. Ännu en utväg. funnes, om ej dessa, som tal. nu rekommenderat, hjelpte: att lägga skatt på räkningar, orlofsedlar, skuldsedlar. Detta hade skett utomlands. Hr JNVordström. Hans excellens justitiestatsministern hade till besvarande upptagit de här gjorda anmärkningarne rörande möjligheten att förminska kostnaderna för fångvården. Detta ämne var också det som tal. hade för afsigt att nu yttra sig öfver, men han ville dock begagna tillfället att yttra sin tanke, att, då det hos oss ej förekommer någon s. k. svarsadress på trontalet, hvilket i de flesta andra konstitutionela länder är händelsen, det vore fullt konstitutionelt att vid öfverläggningen om den kungl. propositionen om statsverkets behof representatio