P. S. Äfven jag ber dig, bästa Agda, antag ej öfverstens anbud. Om du gifter dig, blir din mor mera bedröfvad än du kan föreställa dig; nu är det du som står mellan henne och olyckan. Öfverlemna henne icke åt det öde, som skulle blifva oundvikligt, ifall du band dig vid en man. Din tillgifne Halfdan. (CAgdas öppna, omisstänksamma själ såg i detta postskriptum ingenting. annat än hans önskan att från den qvinna han älskade aflägsna hvarje obehag; men jag läste mellan raderna och upptäckte utan svårighet hans dolda svartsjuka. CBrefvet återlemnades af mig till Agda med de orden: — Huru tyder du hans önskan att du må förblifva ogift? — Den kan icke tydas mer än på ett sätt, genmälte hon; han vill att min mor i mig skall egå en vän, som underhåller kärleken till honom, — Tror du detta fortfarånde? utropade jag. Är d du då slagen med blindhet? — Nej, Justus, det -är jag icke, men jag kan ej se hans handlingar med dina ögon, låt oss derför icke vidare tala om honom. stÄnnu bibehöll jag nog besinning att icke gifva luft åt den ursinniga förbittring, jag erfor-mot Halfdan, som, jag insåg det; skulle begagna. Agdas afgudadyrkan för modren till sin fördel,