Dagens Nyheter – 27 januari 1870, sida 2

Riksdags-Nyheter. Gårdagens sammanträden. Första kammarens diskussion öfver k. m:ts proposition öfver statsverkets tillstånd och behof fortsattes. Öfverläggningen öppnades af Statsrådet Abelin, som yttrade ungefir följande: Under diskussionen sistlidne måndag öfver k. m:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof ha angående vårt försvarsväsende blifvit framstillda några anmärkningar, för hvilkas besvarande jag för en stund utbedjer mig kammarens uppmärksamhet. Den första anmärkningen gilllde organisationsplanen med åtföljande aflöningsstat, mot hvilken hr Hamilton funnit skäl till anmärkning derutinnan att aflöningen för de lägre befiälsgraderna vore alldeles för lågt beräknad. Medgifvas måste att lönen för befälet i allmänhet, men sirskildt vid de nya kårerna tr lågt upptagen, men jag har vid uppgörandet af det nu framlagda förslaget till aflöningsstat ansett mig icke kunna stilla det på annan grund än att söka bereda löntagarne inom de olika graderna vid de nya kårerna samma förmån som tillkommer de löntagare inom den öfriga armån, hvilka ega samma tjenstgöring som de förra. Jag har alltså tagit medelbeloppet af de nu utgående lönerna inom de olika graderna af armen till grund för den nya staten, och der en förändring har skett, har den skett till fördel för de lägre graderna och således i den riktning talaren sjelf angifvit. Deremot äro lönerna för regementscheferna upptagna vida lägre än medelbeloppet, hvartill dessa löner nu inom armen utgå. I nya staten är dessutom att mirka, att för löntagare vid de nya kårerna icke ifrågakommer någon afkortning. Om emellertid lönen i allmänhet och isynnerhet för det lägre befälet är låg och förhöjning deri önskvärd, bör dock observeras, att en sådan, om ock aldrig så obetydlig, åstadkommer en sådan förhöjning i utgifterna för det bela, att man alltid måste vara betänksam för ett förslag i sådan riktning. Exempelvis vill jag anföra, att, om endast 100 rdr ansloges som förhöjning i lönen åt hvarje furir i armån, skulle denna förhöjning uppgå till nära 40,000 rdr. Hr Hamilton, äfvensom hr v. Koch, har i fråga om bildande af en stamtrupp för Blekinge läns beväringsmanskap såsom en lämpligare åtgärd iän den k. m. föreslagit framhållit hurusom denna trupp borde vara indelt och huru för sådant ändamål erforderligt antal Blekingsbåtsmän borde från sjötill landtförsvaret öfverflyttas. Jag har i mitt underdåniga memorial tydligt tillkännagifvit, att jag anser att den indelta stamsoldaten, med fästadt afseende på vårt ändamål, är att föredraga framför den värfvade. Jag framhöll oförbehållsamt de ekonomiska med flera skäl, hvilka synas mig tala för att ieke utsträcka de virfvade truppernas styrka öfver det oundgängligaste. behotvef, och då inga omstiändigheter kunna i detta hänseende rubba min öfvertygelse, torde den förklaring från min sida icke vara kammaren oförväntad, att hvad dessa talare föreslagit i principen är det riktigaste och utan tvifvel i flera hänseenden fördelaktigaste. Att jag likväl icke föreslagit denna åtgärd har sin förklaring i följande förhållanden. Till en bäörjan har jsg sett mig nödgad att i mitt förslag rörande disponerandet af de för sjöförsvaret afsedda krafterna inskränka mig till de tillgångar sjöförsvaret utan uppoffring af egna ändamål ansetts kunna undvara. Dernäst har jag i detnru ber fintliga marinregementets öfverflyttning trott mig finna en naturlig utvig att utan uppehåll eller afbrott bereda en stamtrupp för Blekinge bevärring, hvarjemte jag hållit före att en garnisonerande trupp är nödvändig uti Carlskrona och att denna lämpligen borde vara värfvad och under förutsättning af marinregementets öfverflyttning utgöras af Blekin-e läns värfvade skarpskyttekår, intill dess sjöförsvaret kan blifva i tillfälle att med eget manekap besörja garnisonstjenstgöringen. Då emellertid den ifrågasatta öfverflyttningen af marinregementet icke lägger binder i vägen för regementets totala reduktion, vågar jag hoppas att riksdagen, äfven om den delar talarens åsigter, icke måtte vigra bifall till k. m. förslag om öfverflyttningen. Nyssnämnde tvenne talare hafva uttalat några från mina afvikande tankar rörande bevilringsinriättningen. Då emellertid derna fråga icke ingår uti den k. proposition tom förelagts riksdagen, så anser jag mig icke böra upptaga tiden hvarken med bemötande af dessa talares åsigter, der de kunna vara från mina skiljaktiga, ej heller med utvecklingen af mina egna, så mycket hellre som deesa oförändradt iro desamma gom de hvilka återfinnas i det nyss åberopade underdåniga memorialet. Jag har endast velat begagna tillfället att förklara, att, om jag ansett mig icke nu böra föreslå k. m. att till riksdagens afgörande framlägga något förslag till värnepligtslag, oaktadt beväringsinrättningen kan stigas med regleringen afstammen ega noga sammanhang, så härrör detta dels från en genom erfarenheten vunnen varning atticke samtidigt till afgörande framlägga flera frågor af mera omfattande art, dels ock af den föreställning att, om stammen eller försvarets kärna först blifvit ordnad och erhållit en bestimd form, man sedermera lättare skulle kunna komma till rätta med det öfrige. Hr Hamilton har uttalat den åsigten, att den föreslagna förhöjningen i beväringsmanskapets öfningsanslag för år 1871 icke borde utgå, utan att öfnin2 ad a dn a fra ta mna.