Dagens Nyheter – 19 januari 1870, sida 2

som genom valmäns fortfarande förtroende befinna sig åter på detta rum, tror jag mig kunna uttala såsom en gemensam tanke, attden personliga sammanvaron under den nu förflutna treårs-perioden hos de deri deltagande efterlemnat de angenämaste minnen af den aktning för och fördragsamhet med olika meningar, samt den vänliga umgängeston, som med sällsynta undantag utgjorde den genomgående karakteren af ett tidskifte, under hvilket de flesta af denna kammares ledamöter hade tillfälle att närmare lära känna hvarandra. Det är under den vissa förhoppningen, att ett lika angenämt förhållande äfven under den nu ingående riksdagen må fortfara, som de återkomna ledåmöterna utbedja sig att med de nykomna få utbyta ett uppriktigt handslag. Gifvet i ett så högtidligt ögonblick, må detta handslag tillika utgöra ett löfte, att ingen bland oss skall glömma den främsta af de pligter, som vårt uppdrag innebär: att det icke är för bevakande företrä desvis af vissa orters eller klassers eller yrkens eller mer eller mindre-enskilda intressen, utan af hela svenska folkets, som vi enligt grundlagens föreskrift befinna oss här församlade, samt att staten, som skall bekosta de allmänna utgifterna, icke betyder annat än detta samma folk såsom ansvarigt för betalandet af allt, hvad dess ombud bevilja... Om den allvarliga uppfattning af detta vårt åliggande, som i närvarande ögonblick säkert Tifvar oss alla, äfven under riksdagens löpp fortiar — det Gud gifve! — så böra vi kunha hoppås, att vårt arbete icke skall blifva fruktlöst, utan lefvai ett tacksamt miane. Sedan kamrarnes tillfälliga ordförande nämnt ledamöterna i de deputationer (en från hvardera kammaren), som hos konungen skulle göra sig underrrättade om hvilka talmän och vice talmän blifvit af regeringen utsedda, och dessa deputationer sitt uppdrag fullgjort, tillkännagafs i första kammaren att till dess talman blifvit utsedd landshöfdingen i Nyköpings län hr G. Lagerbjelke och till vice talman . f. d. landshöfdingen hr O. I. Fåhrwus, samt i andra kammaren att till talman derstädes utnämnts biskopen i Carlstads stift hr N. A. Sundberg och till vice talman f. d. kaptenen OC: A. Mannerskantz Första kammarens deputation anfördes af hr Funck och andra kammarens af hr Alströmer. Hr Sprengtporten öfverlemnade, utan att: yttra ett ord, talmansklubban till hr Lagerbjelke, hvilken derefter helsade första kam-! maren sålunda: i sMina herrär! j Kallad-genom .h. m. konungens nådiga föriroende att äfven under denna riksdag vara talman ! i Första kammaren, utbeder jag mig att få inleda öfvertagandet af detta ansvarsfulla värf med en från hjertat gående vördsam imhållan om att i kamwarens vänskap, välvilja och-törtroende få vara innesluten. Att söka deraf göra mig förtjent skall blifva målet för mitia oaflåtliga bemödanden. Den andel i lagstiftningen, som enligt grundlagen tillkommer Första kammaren, är för samhällets lugna utveckling af hög betydelse. Med skarpsynt blick skall den urskilja hvad af det bestående är moget till förfall från det, som uti sig innebär vilkoren för föryngrad lifskraft. Don skall vara lika angelägen om att bortrensa det förra, som att bevara det sednare. Den skall föra det beståendes talan, men icke ett bestående, som föråldras och förfaller, utan ett bestående, som föryngras och förstärkes. Attdenna höga bestämmelse bhfvit enligt grundlagens anda uppfylld, derom vittnar det erkännande, som kammarens beslut tillvunnit sig; att så skall fortfara, derför borgar den anda, som lifvar kammarens ledamöter. Fast öfvertygad om att så är och att så skall förblifva, tillåten mig, mh; att frambära en vördnadsfull önskan om lycka och framgång uti edra nu förestående arbeten till ett älskadt fosterlands väl. Gud bevare konungen och fiderneslsndet! Hr Hierta yttrade å andra kammarens vägnar några hjertliga ord, då han öfverlemnade talmansklubban till hr Sundberg, gom höll till kammaren följande tal, innan han intog talmansstolen : Mina herrar! För fjerde gången är nu talmansbefattningen i riksdagens Andra kammare till mig öfverlemnad. Jag Vågar tro, att en sådan förnyelse af det ansvarsfulla uppdraget icke skett, om ej h. m:t konungens nådiga förtroende blifvit af kammarens eget förtroende bekräftadt. Den myckua vänskap, jag under tre riksdagar här åtnjutit, gifver mig åtminstone rättmätig anledning. att hysa denrma tro; utan hvilken jag skulle skygga tillbaka för den ifrågavarande betattningerissvåra och grannlaga pligter. Af dem bland eder, mina herrar, för hvilka jag är personligen okänd, :kan jag emellertid icke ännu begära något, som först genom sjelfva utöfningen af mitt kall måste förtjenas. För onärvardnde anhåller jag blött hos eder alla om benäget öfverseende med mina brister och-om välvilligt -bistånd, när resultaterna af edra blifvände. ötverläggningar skola i form af grundlagsenliga propositioner framställas. IT afseende spå vårt förestående gemensamnia arbete önska vi säkert allesammans ätt det må fortgå i frid oeh krönas med framgång. Salus reipubliee summa lex esto (fäderneslandets väl