Dagens Nyheter – 17 januari 1870, sida 1

mitt pekfinger fastnat i bygeln på pistolen. Att jag icke sköt på angriparen, som rusade på oss med otrolig vildhet, härledde sig derifrån att jag ej kunde komma fram till den dörren vi kommit in igenom, emedan mördaren stod framför den. Jag hade nu två alternativer: 1) att gömma mina skott till en sista strid, derest jag ej fann någon utgång; 2) att endast i yttersta nödfall lossa skott, för att man icke måtte tro mig ha angripit vår angripare. Jag drog mig bakom en stol för att få tid att taga revolvern ur fodralet och spänna hanen. Det är osannt attjag ens ett ögonblick varit häktad. Det är osannt att värjkäppen var i Noirs hand; den tillhörde mig och jag hade den jemte hatten i venstra handen, medan jag med den högra räckte Pierre Bonaparte brefvet från Pascal Grousset. Det är osannt att Victor Noir var beväpnad; den stackars gossen höll, liksom jag, sin hatt i handen, hvilket uppenbart ådagalägger att vi ej kunde hafva händerna i fickorna (nemligen färdiga att draga upp vapnen). Den som sagt motsatsen har ljugit.